Ja, detta var ju verkligen inte igår
Ojdå, var verkligen bara av en slump att jag hamnade här igen. Detta med att blogga har man ju inte gjort på sjukt länge, kanske det är något man borde ta upp igen? Kanske inte för att jag tror att någon kommer att läsa detta, men bara mer för att det är ändå lite kul att gå tillbaka och läsa allt man har skrivit efter ett antal år.
Vad finns det att berätta då? Jag och William har varit tillsammans i snart två år, för ett år sedan fick jag honom att flytta ner till mig i Luleå, dock bara på halvtid eftersom att han jobbar varannan vecka uppe i Kiruna, men han är folkbokförd med mig så vi klassas som sambos. Är faktikst jävligt skönt detta med att inte vara med varandra heeeeela tiden, att få sakna varandra mår man verkligen sjukt bra av tycker jag. Det resulterar med att vi har inte dom här småbråken som ofta kommer med förhållanden, som jag och mitt ex vi bråkade om MATLÅDOR tillslut. Jag och Wille har väl faktikst egentligen aldrig haft ett riktigt bråk än, men det finns som inget att bråka om. Vi lever med delad ekonomi, så de blir inga bråk om det (TACK GUD), hade en vän till mig som sa att den dagen man börjar bråka om ekonimi så kommer man aldrig ur de, och när det gäller mitt förra förhållande så gud vad rätt han hade.
Jag böt jobb för snart tre år sedan. Eller rättare sagt böt jag jobb tre gånger för tre år sedan (på bara några veckor). Jag blev så jävla less och ledsen när jag jobbade på mitt förra jobb, och det slutade med att jag gick och sa upp mig UTAN ett jobb att ens gå till efter två månader. Då hjälpta min mamma mig väldigt mycket och sa att jag kunde jobba på timmar hos henne under hela sommaren och undertiden som jag letar ett jobb. Så jag sökte då ett jobb, som jag fick. Så jag hann aldrig börja jobba hos mamma. Jag fick nämligen jobb på pinchos som bartender, så jag såg fram emot ett jobb med långa sovmornar, längre kvällar och massa utgångar efter jobbet. Detta jobb fick jag ju då till och med innan jag slutade på mitt förra jobb. Kruxet var bara att jag hade ett extra jobb på kvällarna några dagar i veckan som jag var tvungen att säga upp mig ifrån också då, eftersom att jag inte kunde ta nå pass alls där eftersom att pinchos bara var kvällar.
Det blev då den 21 maj och jag slutade på SBL. Pinchos skulle jag börja jobba på när jag kom tillbaka från Spanien den 11 Juni och min ansällning började där den 1 Juni med obetald semester de första dagarna då. Så mellan 22 maj och första juni jobbade jag på teknikenshus hos min mamma som var restaurangchef där. När jag sitter i Spanien i Benalmadena med mamma och Ove och tar mig en liten drink sådär på kvällen så ringer min gamla chef från mitt extra jobb och säger helt så enkelt att "Du får säga upp dig från ditt nya jobb, jag vill att du kommer och jobbar här istället!" Sagt och gjort, jag mailade min chef på pinchos från Spanien och sa upp mig. Sa upp mig gjorde jag, meeeeeeeen det gick väl inte sådär jättebra, då de blev ett år senare och jag och Joel står på Pinchos och preppar för service och jag skrattar och säger åt honom att idag är det ett år sedan jag sa upp mig. Han skrattade och sa att ja, och nu är du en av dom som har jobbat längst.
Så med andra ord har jag de senaste åren som vanligt jobbat arslet av mig. Jag jobbade på mitt ordinarie jobb som jag inte ens har sagt vad de är, men de är iaf på Janne Petterssons chark i Luleå. Och så jobbade jag kvällar och helger på pinchos, min räddning var faktikst de att båda jobbet hade stängt på måndagar, så jag hade alltid en helt ledig dag i veckan, annars hade jag nog inte klarat så länge som jag faktikst gjorde.
Men kroppen sa ifrån efter ett tag. Oj oj oj, vad jag har haft problem med min mage, många problem och länge. Men de börjar faktikst ordna upp sig nu.
När jag träffade Wille så började jag ändå att jobba betydligt mindre, stackarn, i början så när vi träffades så var ju schemat redan lagt för hela sommaren, så jag jobbade 12-13 timmar dagarna han kom och var med mig vissa gånger. Han måste ha varit otroligt nykär.
William är fan min räddning i livet, låter extremt men jag tror faktikst det. Inte de att jag inte tror att jag inte skulle överlevt utan honom, för bevisligen gjorde jag ju de i många år. Men han fick ner mig på jorden, han visade mig hur de är att vara med någon som på riktigt bryr sig om en, som vill att man ska må bra, och lärde mig att de finns mer i livet än jobb. Jag har aldrig i mitt liv jobbat så lite som jag gör idag. Men ändå har de otroligt bra, ekonomiskt, kroppsligt och själsligt. Han tar verkligen hand om mig, och jag kan då lova att jag tar hand om honom också. Han har lärt mig hur de är att verkligen älska någon och att kunna känna trygghet, jag har aldrig känt, mig såghär trygg någonsin i mitt vuxna liv, jag börjar väl verkligen känna att jag står här på jorden med mina två ben. Jag har alltid varit tjejen som löser allt, jag fixar de har väl nästan varit mitt motto i livet, men de känns så tryggt att ha någon att kunna luta sig tillbaka mot.
Detta blev ett väldigt långt inlägg. Får se om jag kommer tillbaka, kanske, kanske inte.
Du lyfter mig upp och ger mig vingar. Och jag ser genom allt att du är där.
Det var visst ett helt år sedan jag la ut något i denna blogg.
Mycket har hänt. Jag har separerat, för snart ett år sedan.
Jag har för fyra månader sedan blivit tagen med storm och förälskad i en kille som jag gått parallellklass med hemma i Gällivare. Hade inte träffat honom på 9 år och när jag såg honom igen föll jag för honom direkt.
Att få kyssa min stora kärlek i livet i karusellen som jag älskar allra mest var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.
Men att behöva bo 23 mil från honom jag är så himla kär i kan vara det jobbigaste jag varit med om ibland. Just grejen när vi är ifrån varandra är inte så jobbigt. Men att säga hejdå. Det är som att någon sticker en kniv i hjärtat varje gång.
Men att få träffa honom efter att vi varit isär i typ två veckor är det bästa som finns. Det börjar pirra i magen så fort jag vet att han sätter sig i bilen i Malmberget och börjar köra mot Luleå.
Jag är så glad över att få ha en så fin människa i mitt liv. Är så otroligt glad över att han på något sätt vill vara med mig. Han hittade mig precis när jag behövde det som mest. Han stöttar mig i alla lägen och finns alltid där för mig. Jag älskar honom
så mycket.
Ibland mår inte jag så bra.
Och det tycker jag är okej.
Arbeit Macht Frei - Arbete ger frihet. part 2
Börjar med denna bild igen, för detta var det första jag möttes av när jag kom till konsentrationslägret Auschwitz.
Jag åkte till Polen egentligen endast för att besöka detta ställe. När jag egentligen bara hade detta endamål så ville jag göra det på riktigt och på bästa sätt. Så jag bokade en privat guidad tur på svenska. Bara för att vi dels skulle få slippa köa i flera timmar, men även för att vi skulle få vara själv och eventuellt kunna ställa de frågor som vi har och att kunna ta allt i vår egen takt då jag visste att det skulle bli en jobbig resa för oss, och framför allt för min farmor då hennes mamma faktikst varit varit fånge där, närmare bestämt fånge Z-4517.
Jag fick egentligen ångest så fort jag gick genom dessa grindar. Det höll på att bli en panikångestattack så fort jag gick genom. Men jag lyckades klara mig.
Jag börjar med denna bild. Stängslet som ni ser sträcker sig runt hela konsentrationslägret. Enda gången som fångarna fick lämna lägret var när de skulle jobba utanför lägret. Innan de lämnade lägret så räknade man hur många som var i ledet, och så många som lämnade lägret var tvungen att komma tillbaka. Och som ni förmodligen vet var många av fångarna i dåligt skick, så det hände att det dog eller blev dödade under arbetet, detta betydde att de som fortfarande levde och skulle tillbaka till lägret var tvungen att bära tillbaka kropparna.
Här har vi byggnaderna i Auschwits. Inte alls vad jag egentligen trott. Jag vet inte varför men jag trodde av någon anledning att det var träbarracker här också. Men detta var då dels konsentrationslägret med även ett administrativ centrum. Det fanns en hel del såna här hus, och vi fick gå in i några. Men i vissa delar av lägret så var det fotograferingsförbud, så jag kommer tyvärr inte kunna visa er allt som jag har sett där borta.
Bland det första som vi möttes av när vi kom till Auschwitz var denna minnesstaty. I behållaren som ni ser uppe på detta stenblock så är det mänsklig aska, från fångar som har dött på lägret. Förstår ni att jag befinner mig då i ett rum var det finns mänsklig aska! Den tanken gjorde mig faktikst ganska illamående.
I ett av blocken som man inte fick fota hade man samlat alla fångarnas tillhörigheter, det var skor, väskor, kläder verkligen ALLT som de hade med sig när dem blev lurade till lägret. Det värsta tyckte jag var att se alla barnsaker, att få se en sko som bara var några centimeter lång och veta att de har varit med om ett riktigt helvete.
Något man också var sparat och valt att visa i museet var allt hår. Eller inte allt men MASSA hår. Och det var så himla hemskt och ganska äckligt faktikst. Men jag vill inte ens tänka tanken på hur förnedrad man måste ha känt sig iaf som kvinna när dom kommer och rakar av en håret.
För att hoppa lite till min egen historia så gjorde ju detta att INGEN fick röra Hannas hår när hon kom till Sverige. Hennes hår för henne var heligt.
Den här tavlan som jag hittade fick mig att börja gråta. Här står det alltså vitt på svart hur många som har varit fångar i Auschwitz. Och även om man får höra, jag får berättat för mig hur dessa fångar levde så kan man fortfarande inte ens tänka sig det. Dessa fångar blev behandlade så illa att jag vill faktikst inte ens tänka på det, jag får tårar i ögonen av att skriva detta inlägg just nu.
Och här har vi en bild på skiten. Det som tog livet av så många människor. Pretaratet Zyklon B. Som användes i gaskammaren för att döda fångarna.
"I augusti och september 1941 gjordes de första experimenten med gas – flera tåglaster med sovjetiska krigsfångar avrättades med Zyklon B-gas i huvudlägret i Auschwitz i Block nr 11. Några månader senare, i början av 1942, börjar man använda två provisoriska gaskamrar i Birkenau med kapacitet för cirka tusen personer. Offrens kroppar kastades i massgravar som sedan brändes. På våren 1943 ersätts de provisoriska gaskamrarna med fyra nybyggda gaskamrar med förbränningsugnar (krematorier). Dessa hade en kapacitet på 4 416 personer per dygn enligt officiella källor. Kapaciteten kunde ökas till 8 000 per dygn genom att kremeringstiden förkortades. Från och med 1942 mördades de flesta av lägrets offer genom gasning."
Block 11.
Inne i lägret fanns ett hus, eller ett block som man kallade husen för som endast var till för tortyr. Det var block 11, här innte fick man inte fota alls, så jag har tyvärr inga bilder att visa er. Men det var bland det värsta jag någonsin sett i mitt liv.
Det fanns bla. olika typer av celler, t ex mörkercellen, en cell som är helt kolsvart, man ser ingenting där inne, cellerna är inte stora! Endast några kvadratmeter och där inne satte man flera fångar, så många som fick plats egentligen och fick vara där några dagar. De som överlevde fick gå och jobba direkt när de kommit ut.
Ett annat tortyr sätt dom hade där inne var ståcellerna. Dessa celler är 1 kvadratmeter, där ställde man fyra fångar och de skulle STÅ där. Antigen tills man dog, eller om man överlevde några dagar så fick de gå ut och jobba igen.
En annan typ av tortyr eller detta var inte ens tortyr detta var ett dödsstraff som de hade. Dom hände alltså dig i din händer bakom ryggen. Vet inte riktigt om ni förstår hur jag menar. Men AJ!
Här har vi då olika "Sovrum" som fanns inne i lägret. De fick sova på halm, antigen direkt på golvet eller så kunde de göra typ "madrasser". Man kan ju tänka sig att sängarna som finns är rena lyxen. Visst det är ändå en 80s säng. Grejen var bara att man skulle sova 3-4 pers i denna säng. Så man sov ju inte direkt bra.
Här har vi också ett sovrum. Lite lyxigare än de förra. Dessa är sovrummet till en av vakterna.
Här har vi toaletterna. HEMSKT! Det fanns varken papper eller något att tvätta sig med efter att de har uträttat sina behov. Vår guide berättade om en vakt, som hade otroligt maktbegär. Han var ju "snäll" för han lät sina fångar gå på toa efter varje måltid, MEN de hade 20-30 sekunder på sig, det spelade ingen roll om de var klara eller inte de skulle upp från toaletten och om de inte kunde avsluta, då blev de dödade.
Här har vi då tvättrummet, här hade fångarna möjlighet att tvätta av sig. Med kallt vatten, det var de. Ingen tvål, ingen handduk eller något sånt. Utan de fick snabbt egentligen tvätta sig under armarna.
Här inne har vi det värsta. Här är gaskammaren. Den enda som finns kvar, då alla andra förstördes under befirelsen.
Här inne är själva gaskammaren. Det var hit de lurade in alla fångar, och sa att de skulle få en dusch. Det var här själva helvetet var. Det var här inne vart någon jävla idiot tyckte att han hade rätten att besluta vem som ska få leva och vem som ska få dö. Hur kan någon jävel tycka att de har RÄTTEN att få bestämma vem som ska leva eller vem som ska få dö?!
Vidare här så var vi krematiroet. Här gjorde man då också något otroligt vidrigt. och det var att man brännde kropparna av de fångarna som de hade dödat.
Det fanns en hel vägg med gamla fångar från lägret. Där var det en bild, och så stod det även födelsedatum, datumet de har kommit till lägret samt dagens om de har dött. Fångarna var oftast inte längre än 2-3 månader i lägret innan de blev dödade. För de tyckte att efter denna tid är de inte längre starka och kan jobba nå mer, så då gtar vi och dödar dem. IDIOTI.
På lägret så kunde man hitta några såna här. Detta är då skyddsrum för vakterna. Eftersom att lägrena kunde faktikst bli attackerade via luften, och då ville man kunna skydda vakterna. För enligt dem här idioterna så har inte alla människor lika rätt att leva, så det var ju bättre att fångarna dog än att vakterna skulle göra det.
Det här är lite av det som jag har sett och hört när jag har varit där borta. Det finns så mycket som jag inte minns, eftersom att jag inte har varit nog stark för att kunna skriva detta inlägg tidigare.
Som jag skrev i det förra inlägget så har jag faktikst släkt som har varit här. Min pappas moster har skrivit en bok om Hanna som hon heter som jag läste när jag var yngre. Jag har fortfarande inte klarat av att läsa om den efter att jag har varit på den är resan.
Det här blev då också ett väldigt lågt inlägg så jag kommer att göra en del 3 också, vart jag kommer visa bilder och berätta om Auschwitz-Birkenau.
Ps. Anledningen till att många bilder är lite knasiga är för att jag har fått fota ifrån ett fönster. Då allt som var inomhus var "skyddat"
Det fanns då som jag tidigare berättat massa grejer som man inte fick fota. Efter lite googling så har jag faktikst hittat bilder på det mesta. Men jag har valt att inte ta med dessa i mitt blogginlägg eftersom att jag vill ha mina egna bilder och mina historier (Förutom några kopierade faktatexter)
Men däremot vill jag visa er denna film, om du har tid, kolla gärna denna.
Ha det gött
O
They don´t get it cause you are not there.
Snodde denna lista av Arnes syster, tyckte den var ganska rolig ändå.
1. Bästa frukosten?
Jag har väldigt svårt att äta på morgonen, jag kan verkligen inte göra det. Så den BÄSTA frukosten jag vet är när jag har gjort morgonens jobb och ska in till niofikat på jobbet är när jag hinner svänga in på donken först och köpa en McToast!
2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?
Aldrig mer vin. Jag hatar vin, kan verkligen inte dricka det.
3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?
Grått.
4. Bästa uppfinningen?
Det står mellan telefonen och internet. Men det som handlar om att man kan komminusera med andra som inte är i närheten.
5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?
Pondus. Jag önskar att jag var lite mer bestämt och målinriktad ibland.
6. Vem är du mest lik, mamma eller pappa?
Oj, jag har fått höra att jag är lik båda. Så jag vet inte riktigt själv. Ni får avgöra.
7. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?
Västerås eller Göteborg. Beroende på vart jag får med mig min karl. Men drömmen är ju lite Göteborg och få jobba på Liseberg, men gärna ett jobb som man kan ha året runt typ pr, eller något sånt.
8. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?
Aldrig mer TV.
9. Vilket sällskapsspel är du bäst på?
Chicago! Räknas det?
10. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?
Typ inom äldervården. Jag BEUNDRAR verkligen personer som vill jobba med sånt, och är så glad över att ni finns. Men det är verkligen inget jobb för mig.
11. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?
Shampoo.
12. Vad gör dig riktigt förbannad?
Skitsnack.
13. Vem känner dig bäst och varför?
My, inget snack om saken. Hon vet precis allt om mig. Och jag litar på henne till tusen.
14. Vad står på din shoppinglista till våren?
Nya kläder, nytt smink, och grejer till bilen.
15. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?
Jag åker hem till min lägenhet i stan och funderar kring livet en stund, sedan sjunger jag ut mina problem.
16. Vilket mål jobbar du mot just nu?
Just nu är det att inte börja snusa igen, har varit fri från nikotin i snart tre veckor. Sen är ju tanken att jag på måndag ska sluta med socker och börja träna.
17. Vad vill du bli när du blir stor?
Rockstjärna är ju min dröm. Men kan även tänka mig att bli säljare, och om jag ska utbilda mig så blir det inom beteende. Jag vill jobba som någon typ av "konfliktlösare" som riktar sig mot företag.
18. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
Har ju alldeles nyss gjort det och den hobbyn är bilar. Jag har absolut inte vart intesserad av bilar förut. Men nu försöker jag lära mig att mecka. Och till sommaren blire lite andra projekt, sänka, bygga stereo och lite sånt.
29. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
Fokusera mer på dig själv och ditt eget mående än att bry dig och hjälp andra som ändå inte vill ha din hjälp. Om jag fick gå tillbaka till mitt sentonåriga-jag och säga en mening så skulle det vara. "Idag är du 22 år gammal och efter många om och men är du äntligen lycklig, hål ut!"
20. Vad är din åsikt om droger?
Det förstör liv.
Arbeit Macht Frei - Arbete ger frihet. part 1.
I höstas gjorde jag äntligen det som jag har väntat typ halva mitt liv på att få göra med min farmor. Nämligen att åka till Polen och besöka Auschwiz.
Anledningen till att jag alltid hat viljat göra detta är som några av er vet att min pappas mormor satt inne i Auschwitz under kriget. Hanna, min största förebild i livet. Jag har aldrig fått träffa henne men hon har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag har fått höra så fina historier om henne och jag känner verkligen att jag hade kunnat göra ALLT för att få 20 minuter med henne.
Våran resa i Polen började med att vi försökte lära känna staden, vi valde att åka till Krakow för att enklast ta oss till vårt mål Auschwitz. Krakow är helt underbart och hela staden är verkligen ett museum.
De här stolarna kan man hitta i området som under kriget kallades för Ghettot.
" trettiotre belysta större stolar och trettiosju mindre stolar i brons. De ska påminna om de möbler och andra tillhörigheter som judarna tvingades lämna kvar när de deporterades till koncentrationslägren. I ena ändan av torget ligger gettots enda tillåtna apotek Pod Orłem, som nu inhyser ett litet museum."
Bara några hundra meter från dessa stolar så hittar man det som en gång var Schindlers Fabrik, men som idag är ett Museum som vi även besökte. Det jag gillade med själva museumet var just att det inte handlade mycket allt om konsentrationslägrena utan det handlade om staden Krakow och vad som hände där under kriget.
Några bilder från Museet. Det var väldigt mycket att man fick se gamla krakow, gamla tåg, frisörsalonger, och bilder var helt magiskt att se.
Det här är en replika av ett gömställe som de har hittat efter kriget. Att vara inne i det här "Rummet" som bokstavligen var mindre än av min toalett är hemma berörde mig riktigt mycket. Dels fick jag en klaustrofobisk-känsla och en känsla av obehag av att bara försöka tänka mig om vad folk i denna stad har varit med om.
Detta var då i Schindlers Museum. Som ni vet så räddade Schindler en massa judar fån Konsentrationslägrena och en säker död. Denna man var alltså en riktigt jävla hjälte. Han räddade så otroligt många liv.
Inne i muset så fanns det en cylinder kan man väl kalla den, som man kunde gå in i, och inne i samt runt om denna cylinder så stor namnen på alla som Scindler har räddat.
Efter att vi hade varit inne i Schindlers fabrik så tog vi en guidad tur runt i krakow, gamla stan, judiska kvarteren och Ghettot. Det var nog det mysigaste vi gjorde på hela resan att bara åka runt i en liten el bil och lyssna på vad som hade hänt i denna underbara stad under det hemska kriget.
Tack älskade farmor för att du tog med mig på denna resa. Och tack till Tina och Matti som ville följa med oss och göra denna "hemska" resa så otroligt bra.
Jag märkte att detta inlägg blev väldigt långt och hade blivit otroligt mycket längre om jag valt att ta med Auchwitz-vistelsen också, så det kommer i ett eget inlägg.
Den som väntar på nå gott....
Peace out!
O
Får man verkligen gå och lägga sig innan 23 på en fredag?
Alltså jag var sådär rolig och tog en bild med min WEBBKAMERA nyss, alltså när fan gjorde man det sist egentligen?! Men här har vi den nakna sanningen just nu, håret åt alla håll och sminket nästan obefintligt, men vad fan orkar ju inte vara fab af hela tiden.
Idag har det varit en otroligt stressig dag på jobbet, och jag gjorde en grej som jag faktikst inte ofta gör med tydligen kan, nämligen installerade en kaffemaskin, och inte vilken jävla kaffemaskin som helst utan en JURA. Jag kände mig grym iaf. Det som egentligen var svårast eller det man hade mest ångest över det var ju att man skulle råka tappa den eller något, för kaffemaskinen är ju då värd 90k. Och då tänker ni vem fan behöver en kaffemaskin för 90k?! Mitt svar är då ALLA så kontakta mig så fixar jag en jävligt fin Jura till dig.
Efter jobbet for jag hem, städade och väntade på att Arne skulle komma hem. Då for vi och åt middag på Bergnäset och sedan for vi till garaget och var med min Hugo-kompis som Arne brukar vilja kalla honom. Nu ska jag alldeles strax ta och sova eftersom att jag jobbar imorgon, och hela helgen faktikst, men det ska bli roligt.
Ha det gött!
O
Lite fakta om mig.
Vilken dag är det idag?
Fredag, ÄNTLIGEN!!
Om du var en emoji vilken skulle du vara då?
Jag skulle lätt vara den som skrattar så mycket att det kommer två tårar! Använder den jämt och den är så jag!
Vad ska du göra ikväll?
Det är kväll nu och jag ska snart sova, men ikväll så har jag bjudit min kära sambo på middag, sedan hoppade vi iväg till garaget på Bergnäset och där satt vi och surrade järnet med min Hugo-kompis.
Säg två bra uttryck:
- Vadå nä?!
- Frågor på det?
Vad blir du glad av få höra att du är?
Duktig, jag är en person som älskar att och behöver få bekräftelse på att jag har gjort någonting som är bra. Om jag inte får det så tror jag typ att allt går åt helvete.
Visa en bild du inte minns ha tagits:
Full, glad och jävligt blond.
Vem saknar du?
Pappa alltid. Men nu också såklart min bästis som har valt att flytta till Riga.
En bild på något som är asbra att ha:
Tatueringar och rött läppstift, alltid bra att ha!
En outfit som är ovanlig för dig att ha på?
Genomskinliga kläder, usch hatar!!
Vad vill du ha?
Jag vill ha ett hus, en ny bil och en semester på ett år och resa någonstans i världen.
Vad tycker du är roligt?
Jag är ju en person som älskar att jobba, och mitt nya jobb älskar jag just nu. Något annat jag tycker är roligt är ju då att sjuna, spela gitarr och saxofon. Älskar även att hålla på med smink och hår.
Vad är du dålig på?
Att ta tag i att göra saker, t ex städa, laga mat, gå till gymmet osv. När jag väl sätter igång så går det ju lätt, men jag är så himla dålig att börja.
Vad tänker du baka i veckan?
Tydligen maränger och morotskaka på jobbet imorgon.
Vem gillar du just nu?
Jag gillar många, jag har fått måna nya kompisar på senaste tiden och det är ju pga personen som jag gillar mest vilket är min fina pojkvän Arne.
En bild där du dricker alkohol?
Vad har du tänkt göra länge men ej gjort?
Fixa min bil, gå till gymmet, hälsa på mina kompisar osv.
Vad bävar du inför?
Att jag förmodligen måste lämna sängen imorgon.
Vad händer i helgen?
Jobb, jobb och åter jobb. Men har hört att Cash is king, men jobbar inom café så jag vet inte riktigt.
Design.
Hallå!
Fick ett ryck med att vilja börja blogga igen, så plockade fram min otroligt sega dator och skulle sätta ingång. Gick in på min egen blogg och såg att designen var lite tråkig och att det stod lite fel saker i beskrivningen så tänkte att jag snabbt skulle ändra det innan jag sätter igång. Sagt och gjort. Det tog två timmar. Är ju så himla länge sedan jag har hållit på med bloggar och alla dessa koder så fick sätta mig och googla lite. Ja google är min bästa vän.
Jag har fortfarande inte fått något photoshop på min dator så kommer inte bli så mycke roligare än några mobilbilder så länge. Ska försöka fixa mina bilder från Auschwitz så ska ni få se dom iaf. Tog så många och fina bilder när jag var där nere så måste verkligen försöka fixa fram dom nu. '
Jag har då nu halv (Har fortfarande kvar min egen lägenhet men har inte sovit varit där på fyra månader, där snackar vi 20k slänga i sjön) sambo med min pojkvän. Jag Olivia Denice Antonia Holstad har då flyttat in i ett garange med en liten lägenhet. Nu snackar vi alltså att garaget är på 80 kvm medans bodelen är ca 30kvm. Mina kläder ligger fortfarande överallt nu snackar vi alltså under sängen, i väskor, i hans garderob samt i min bil som för tillfället inte ens är i garaget utan den är ute på gården och jag har väl inte riktigt gjort min riktigt hemmastadd ännu, men jag klarar mig. Som ni ser på bilden så har jag iaf fått göra mig en liten smink och dator-hörna är helt kär i detta hörn, hade förmodligen kunnat sitta här hela dagarna om det inte hade varit så att jag har en riktigt obekvän pall och att det är så lågt i tak så man får sitta lite med böjd rygg.
Imorgon är det fredag och fyfan vad skönt det är! Jobbar dock helgen också på Teknikenshus ja, jag råkade skaffa mig ett till jobb, så nu är jag uppe på tre igen, men det är faktikst riktigt roligt där och jag har svin härliga kollegor som jag jobbar och jag önskar typ av hela mitt hjärta att som skulle ha jobbat med mig på SBL också så att jag skulle få träffa dom varje dag och inte bara någon gång i månaden.
Den här helgen kommer jag nog inte göra så mycket annat på, är fortfanade inte riktigt frisk, har varit sjuk i flera veckor men pga att ingen annan just nu kan göra mitt jobb så får jag helt enkelt ta och jobba, det är väl lite min skydighet som Key Account Manager kan jag tycka. Jag har då fått en mindre eller mindre ska jag väl kanske inte säga, men jag har jag fått en befodran och är nu då Key Account Manager åt en av våra största kunder på Servicebolaget Nord AB.
Nä, visst sa jag sova för ett tag sedan?
Godnatt!
I'm not ready to make nice.
Jag lovar alltid mig själv att jag ska ta tag i bloggandet igen. Och det är egentligen inte för någon annans skull än min egen som jag vill blogga. Jag vill ha detta som en typ av dagbok och jag vet väl egentligen att det inte är någon annan än jag som läser detta. Eller jag och en en - två till då jag faktikst har lite trafik på min blogg trotsallt.
Det händer mycket och samtidigt lite i mitt liv just nu. Jag mår så jävla bra just nu om inte annat.
Ett stort DOCK i mitt liv är ju att min bästa vän har flyttat till RIGA av alla ställen i världen. Det gör ont, jag saknar henne så in åt helvete, men jag vet att hon har det jävligt bra där nere och planen är väl att jag ska åka och hälsa på henne inom en snar framtid.
Han, det bästa som har hänt mig. Sen jag har träffat honom har mitt liv varit ett helvete och helt jävla underbart. Vi har dejtat i fem månader varit tillsammans i fyra. Men vi har ändå lyckats gå igenom så jävla mycket tillsammans. Precis innan jag träffade honom beslutade jag mig för att sluta äta Ångestdämpande, Antidepp och sömnmedel. Så att han stod ut med mig i början var ju ett jävla under. Jag har inte sovit, jag har varit grinig och depp af vissa stunder.
Men att ha haft honom vid min sida hela vägen har varit helt underbart och han har stöttat mig på så många sätt utan att han själv har vetat om det tror jag. Men nu känner jag verkligen att jag har landat i mitt liv. Jag var svin rädd att jag var tvungen att säga upp mig på mitt jobb när jag slutade med sömnmedel eftersom att det var dom som gjorde så att jag kunde gå och lägga mig vid åtta på kvällen utan nå problem. Eftersom att jag börjar 05,30 på morgonen. Det har varit lite problem i början vilket resulterade i en sjukskrivning på två veckor. Under dessa två veckor sov jag istortsett INGET. Kan ha varit dom värsta veckorna i mitt liv, men det gick bra. Och nu sover jag som ett litet barn på nätterna.
Efter jul så kommer jag och Arne tillsammans ta ett stort steg i våra liv och nå en milstoplte som heter duga. Vi ska bli samos. Jag är helt ärligt livrädd om hur det ska gå. Men jag vet att det kommer att gå jätte bra. Jag är så kär i denna människa.
Nästa milstolpe i mitt liv är att jag ska ÄNTLIGEN skaffa bil!! Denna lilla söta sak kommer att bli min till nyår. En liten VW Lupo. Denna är just nu Arnes men jag kommer att köpa den av honom när vi flyttar ihop då eftersom att jag inte kommer att bo i stan nå mer så kommer jag att behöva en egen bil. Så vi kommer ha bilar jamen nånting på vår gård. Jag kommer ha två och Arne är en lycklig ägare till fyra bilar.
Han 👌🏻
Alla är nog lika förvånad som mig. Jag har alltid älskat att vara singel, att kunna göra allt vad jag vill och inte behöva tänka på någon annan.
Men så kom han efter några om och men in i mitt liv och jag hade nog inte kunnat vara lyckligare ❤️
Varenda gång jag ser honom så pirrar det i magen, när jag ser hans namn på min telefon så ler jag sådär töntigt. Att få krypa upp i hans famn kan nog vara det bästa som finns.
God Jul
Helvete vad detta år har gått snabbt! Och idag äre liksom jul. Känns så himla overkligt. Snart blire att åka iväg till farmor och äta lite mat.
Äntligen har jag tagit mig lite jul-ledigt. Känner verkligen att det är behövt. Har jobbat alldeles för mycket de senaste månaderna. Har knappt ens varit ledig. Men vad fan det har ju varit roligt.
Eftersom att jag inte har bloggat allt för mycket detta år. Så har jag jävlart som nyårslöfte att blogga bättre nästa år. Men kommer även att göra ett inlägg om mitt år. Hur det har varit, vad jag har gjort osv.
Ha det bra!
But I'm still breathing.
Just nu gör jag väl inte så mycket med mitt liv än att jobba. Fyra jobb just för tillfället, därav ett som är lite drygt 100%.
Trivs fortfarande super bra på Servicebolaget! En av anledningarna är tjejen uppe på bilden som kommit tillbaka från sin tjänstledighet, vi har så roligt tillsammans plus att vi är ett super bra team när vi jobbar, det går snabbt och det blir ordentligt gjort. Och Gud vad jag får skratta! Det är ju helt otroligt!!
För några veckor sedan stod jag på scen igen! Denna gång helt oplanerat och framför självaste Jan Johansen! Som dessutom tycker att jag är grym!
Nä! Nu ska jag sova som ett litet barn!
Om du tvivlar för en stund, så finns jag alltid här.
Var och lekte modell här för ett tag sedan. Tänkte ba visa bilderna :)
.
There's a war inside my head
Sometimes I wish that I was dead, I'm broken
So I call this therapist
And she said girl you can't be fixed just take this
I'm tired of trying to be normal
I'm always overthinking
I'm driving myself crazy
