Du lyfter mig upp och ger mig vingar. Och jag ser genom allt att du är där.

(null)

Det var visst ett helt år sedan jag la ut något i denna blogg. 

Mycket har hänt. Jag har separerat, för snart ett år sedan. 

Jag har för fyra månader sedan blivit tagen med storm och förälskad i en kille som jag gått parallellklass med hemma i Gällivare. Hade inte träffat honom på 9 år och när jag såg honom igen föll jag för honom direkt. 


(null)

Att få kyssa min stora kärlek i livet i karusellen som jag älskar allra mest var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv. 

(null)

Men att behöva bo 23 mil från honom jag är så himla kär i kan vara det jobbigaste jag varit med om ibland. Just grejen när vi är ifrån varandra är inte så jobbigt. Men att säga hejdå. Det är som att någon sticker en kniv i hjärtat varje gång. 

Men att få träffa honom efter att vi varit isär i typ två veckor är det bästa som finns. Det börjar pirra i magen så fort jag vet att han sätter sig i bilen i Malmberget och börjar köra mot Luleå. 

Jag är så glad över att få ha en så fin människa i mitt liv. Är så otroligt glad över att han på något sätt vill vara med mig. Han hittade mig precis när jag behövde det som mest. Han stöttar mig i alla lägen och finns alltid där för mig. Jag älskar honom så mycket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0