Depression är en sjukdom som oftast inte syns på utsidan.

Jag skulle verkligen vilja att så många som möjligt läser igenom detta, och verkligen läser vad som står. 
OBS! Detta är översatt från Engelska på google translate, så översättningen kanske inte är den bästa. 
 

1. "Ta dig ur det"

Depression är en allvarlig fråga som inte alltid enkelt ta hand. Att få professionell behandling i ett antal modaliteter, inklusive receptbelagda mediciner, terapi och även alternativa behandlingar kan hjälpa, men att säga detta kommer inte att göra något bättre.

2. "Det är inte så illa"

Du vet inte hur illa det är för dem. Den händelse som utlöste depressionen kanske inte verkar betydande på ytan, men depression skulle kunna göra stora skador på insidan när den har slagit rot. Försök att inte underminera eller minimera hur någon känner, om du inte kan förstå vad hon går igenom.

3. "Du är svag"

Sjukdom är inte svaghet. Och projicera en ableist attityd på någon som är lidandet visar en brist på medkänsla och förståelse som bara gör att du verkar svag i karaktären. Även om en person kan känna svag på grund av sin sjukdom, kalla honom så inte kommer att ge honom styrka.

4. "Sluta gnälla"

Shaming en person med en psykisk störning är grym och kan orsaka ytterligare skador. Ja, ständigt förstärka de känslor han vill göra sig av verkar ologiskt och kan vara irriterande, men det kommer från en känsla av hjälplöshet. Som människor, tenderar vi att uttrycka vad vi känner mest. Om han var glada, skulle han uttrycker det i stället.

5. "Jag kom över det"

Det som fungerar för dig kommer inte att fungera för alla. En annan är erfarenhet av depression eller dess anstiftan händelser kan vara helt annorlunda än din. Alla har sin egen anlag, kemiska sammansättning och personliga historia, vilket leder till en unik behandling och läkning planen. Plus, att komma över något betyder inte att du fick igenom det. Du kanske har lagt något bakom dig, men om det inte är helt löst, kan det dyka upp igen och bak sitt fula huvud igen.

6. "Du kommer att bli bra"

Var försiktig med dessa ord. Det kan verka avvisande, likgiltig eller kallt om nämnda på fel sätt. Håll ögonkontakt, le vänligt, och om du är tillräckligt nära med den person, nå ut och ge honom en varm kram och fast klapp på axeln eller ryggen när jag säger detta. Om du tror att han kommer att få igenom detta, låt honom veta att du menar det.

Kom ihåg att hålla dina känslor om livet och alla dess upp- och nedgångar i perspektiv när man behandlar någon med depression. Även om du ser en enkel lösning, kan en deprimerad person se hopplöshet och ingenting i hennes framtid. Håll kommunikationen öppen och obligationerna starka i din andliga och biologiska familj. Detta är den tid din älskade behöver dig mest.


It took so long just to feel alright.

I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found

But I have grown too strong
To ever fall back in your arms


And I've learned to live half alive
And now you want me one more time

And who do you think you are
Running around leaving scars
Collecting your jar of hearts, 
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?

And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back

 

70 år sedan mitt öde avgjordes.

Som många av er vet så har vi i veckan firat att det är sjuttio år sedan som man friade de sista personerna ur koncentrationslägrerna under andra världskriget. Och jag säger så här att jag är så glad över att detta skedde, varför kanske några av er undrar. Jo, min pappas mormor Hanna Dimitri var en av fångarna som satt i konsetrations lägret Auschwich. Närmare bestämt "fånge" Z-4517.
 
 
Året var 1939 när hon och hennes lillasyster Anita fick se hela hennes familj bli dödade av nazisterna. För att sedan bli tagna till Auschwich. Hanna var då åtta år gammal. Varför blev hon tagen då? Jo, hon var rom, eller mer känd som Zigenare. Hanna visade sig alltid stark för sin lillasyster Anita. Tills en dag när Anita hamnade i det vänstra ledet. Hanna visste mycket väl vad som hände med de som hamnade i det vänstra ledet. Men inte Anita. Det kom fram en soldat till Anita och gav henne en bit tvål samt en liten handduk för att hon skulle få duscha, och efter det skulle hon få en kött bit.
 
Jag kommer nu att citera en liten bit från boken " Min mor fånge Z-4517". "Efter att jag har duschat skall du och jag Hanna dela på köttbiten. Du får den mindre biten för du Hanna är större än mig. Gud om du finns! Ge mig styrka att inte gråta! Ge mig styrka att le mot henne och lova henne att hon skall få den större biten kött som man lovat henne! Vad säger man till en syster som bara är fem år gammal och bara har några minuter kvar at leva? Talar man om för henne, att dit hon är på väg finns slutet på hennes helvete? Vad hon än kommer att möta, måste vara bättre än detta lidande. Vi gick ut från baracken hand i hand. Jag tänkte att det här är sista gången jag får känna hennes lilla varma hand i min. Jag tryckte den hårt och jag följde min syster till hennes död." - Berith Kalander. 
 
Jag vill inte ens föreställa mig detta som Hanna fick gå igenom med Anita. Jag gråter av bara tanken. När jag var mindre fick jag ofta höra att jag var lik Hanna. Jag personligen kan inte se det. Hanna är min störtsta förebild som någonsin har vandrat på denna jord. Jag fick tyvärr inte chansen att träffa henne då hon gick bort 1992. Men jag är så glad över att hon inte gav upp, utan att hon kämpade in i det sista, och tog sig ut. Vad hade hänt om just Hanna fått gå i det vänstra ledet? Jo, varken jag min syster, min pappa, min farmor eller någon hade funnits idag. 
 
 
Alltid när jag är i Gällivare åker jag till Hanna och Georgs grav. Och på något sätt känner jag mig så svag när jag går dit. Jag har inte haft det lätt på många sätt. Men det hon har gått igenom i hela sitt liv det får mina svagheter att framstå som ingenting. Men ändå känns det som att hon gjort det mycket bättre än mig. Hon är på riktigt en hjälte. Iallafall min hjälte. 
 
 
Och där kommer vi lite in på detta igen. Jag kommer alltid att kämpa för att hindra mobbning. Alla är lika värda. Det spelar ingen roll om du är svensk, afrikan, amrikan, lång, kort, smal, tjock, jude, kristen eller zigenare. 
 
Jag är stolt för den jag är, jag är stolt för min familj och jag är stolt över vart jag kommer ifrån.
 
Vill ni veta mer om Hanna, rekomenderar jag er en bok. Som är riktigt bra, jag har läst den flera gånger och kommer fortsätta att göra det. "Min mor fånge Z-4517" Skriven av Berith Kalander. 
 
 
 

But I get up.




So true.




Min kusin är bättre än din.



Min kusin är sjukt jävla awesome! Hon är så jävla snäll, ställer alltid upp, och är en av de finaste människorna på denna jord. Så därför gör det mig sjukt jävla arg när folk ska hålla på och ifrågasätta hennes utseénde, och hur hon väljer att se ut. 

Hallå!! Vi är väl alla (iaf de mesta) vuxna människor! Okejj, alla kanske inte gillar piercingar, tarueringar osv. Men ni får väl förhelvete acceptera och respektera att andra faktiskt gör det. Och att folk håller på och dömmer en person efter hur de väljer att vara utsmyckad på är ju bara förjävligt. 

#stoppamobbning

Are you strong enough to rise up when you fall



Mobbning. Det är en sak jag har nolltolerans mot. Jag hatar mobbning så sjukt mycket. 

Mobbning förekommer som alla första vet så jävla mycket i skolorna. Det man troligtvist inte tänker på är att om en person blir mobbad på grundskolan så kommer det att följa denna person resten av livet. "Vad var det för fel på mig?" "Vad kunde jag ha gjort annorlunda?" "Är detta mitt fel?".

Nej, det är aldrig ditt fel att du blir utsatt för mobbning! 

Känner du någon som är mobbad? Blir du kanske själv mobbad? Var inte rädd, be om hjälp. Av föräldrar, andra vuxna, lärare, fritidsledare. Vem som helst som du känner dig trygg med. 

Jag kommer resten av mitt liv kämpa allt jag kan mot mobbning. Ingen ska behöva bli utsatt för det. 

It was only just a dream.



I was thinking 'bout him, thinking 'bout me
Thinking 'bout us, what we gon' be
Open my eyes, yeah, it was only just a dream
So I travelled back down that road
Will he come back? No one knows
I realize, yeah, it was only just a dream


Well it did.




Just prayed to a God that I don't believe in


'Cause when a heart breaks, no, it don't break even


<3




Three words, eight letters. Say it and I'm yours




And girls just wanna have fun.




Är det såhär det känns att vara lycklig? Det är inga problem.



 

XOXO - Gossip Girl




Bodymodification




Quote

 

Life is too short.

 

I am strong.

För några månader sedan, eller det är väl snart ett år sedan kan jag tänka mig. Så gjorde Robin Stjernberg en låt för att stödja BRIS. Det var detta som gjorde att jag fick min idé till mitt Projektarbete. Jag ville göra något som Robin gjorde, och det gjorde jag. Fast ändå inte på samma sätt som honom, han hade bättre fördelar än vad jag hade. Men jag gjorde en konsert, i fördel till BRIS. Jag satte ihop en kväll, men några band och soloartister och vi skrapade ihop några kronor till BRIS. 
 
Anledningen till att jag ville göra detta är väl som många andra har som skänker pengar till BRIS. Jag ville på något sätt bidra till att barn ska få kunna prata av sig med något annan än sina föräldrar eller kuratorerna på skolan. För det är inte alltid man vill det, man vill bara kunna prata med en helt utomstående person, som aldirg kommer få veta ens riktiga namn, träffa en på skolan varje dag, eller ännu värre finnas där hemma hela tiden. 
 
Jag tycker att det BRIS gör är fantastikst och jag vill att de ska kunna hålla sitt företag öppet och kunna hålla på föralltid. Och jag hoppas verkligen att dom kommer att kunna göra det. 
 
Men här har ni låten, som inpirerade mig och garanterat många andra. 
 
 
 
 

Vill ha, nya fina höstkläder!!




Tidigare inlägg
RSS 2.0