Du lyfter mig upp och ger mig vingar. Och jag ser genom allt att du är där.
Det var visst ett helt år sedan jag la ut något i denna blogg.
Mycket har hänt. Jag har separerat, för snart ett år sedan.
Jag har för fyra månader sedan blivit tagen med storm och förälskad i en kille som jag gått parallellklass med hemma i Gällivare. Hade inte träffat honom på 9 år och när jag såg honom igen föll jag för honom direkt.
Att få kyssa min stora kärlek i livet i karusellen som jag älskar allra mest var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.
Men att behöva bo 23 mil från honom jag är så himla kär i kan vara det jobbigaste jag varit med om ibland. Just grejen när vi är ifrån varandra är inte så jobbigt. Men att säga hejdå. Det är som att någon sticker en kniv i hjärtat varje gång.
Men att få träffa honom efter att vi varit isär i typ två veckor är det bästa som finns. Det börjar pirra i magen så fort jag vet att han sätter sig i bilen i Malmberget och börjar köra mot Luleå.
Jag är så glad över att få ha en så fin människa i mitt liv. Är så otroligt glad över att han på något sätt vill vara med mig. Han hittade mig precis när jag behövde det som mest. Han stöttar mig i alla lägen och finns alltid där för mig. Jag älskar honom
så mycket.
Arbeit Macht Frei - Arbete ger frihet. part 2
Börjar med denna bild igen, för detta var det första jag möttes av när jag kom till konsentrationslägret Auschwitz.
Jag åkte till Polen egentligen endast för att besöka detta ställe. När jag egentligen bara hade detta endamål så ville jag göra det på riktigt och på bästa sätt. Så jag bokade en privat guidad tur på svenska. Bara för att vi dels skulle få slippa köa i flera timmar, men även för att vi skulle få vara själv och eventuellt kunna ställa de frågor som vi har och att kunna ta allt i vår egen takt då jag visste att det skulle bli en jobbig resa för oss, och framför allt för min farmor då hennes mamma faktikst varit varit fånge där, närmare bestämt fånge Z-4517.
Jag fick egentligen ångest så fort jag gick genom dessa grindar. Det höll på att bli en panikångestattack så fort jag gick genom. Men jag lyckades klara mig.
Jag börjar med denna bild. Stängslet som ni ser sträcker sig runt hela konsentrationslägret. Enda gången som fångarna fick lämna lägret var när de skulle jobba utanför lägret. Innan de lämnade lägret så räknade man hur många som var i ledet, och så många som lämnade lägret var tvungen att komma tillbaka. Och som ni förmodligen vet var många av fångarna i dåligt skick, så det hände att det dog eller blev dödade under arbetet, detta betydde att de som fortfarande levde och skulle tillbaka till lägret var tvungen att bära tillbaka kropparna.
Här har vi byggnaderna i Auschwits. Inte alls vad jag egentligen trott. Jag vet inte varför men jag trodde av någon anledning att det var träbarracker här också. Men detta var då dels konsentrationslägret med även ett administrativ centrum. Det fanns en hel del såna här hus, och vi fick gå in i några. Men i vissa delar av lägret så var det fotograferingsförbud, så jag kommer tyvärr inte kunna visa er allt som jag har sett där borta.
Bland det första som vi möttes av när vi kom till Auschwitz var denna minnesstaty. I behållaren som ni ser uppe på detta stenblock så är det mänsklig aska, från fångar som har dött på lägret. Förstår ni att jag befinner mig då i ett rum var det finns mänsklig aska! Den tanken gjorde mig faktikst ganska illamående.
I ett av blocken som man inte fick fota hade man samlat alla fångarnas tillhörigheter, det var skor, väskor, kläder verkligen ALLT som de hade med sig när dem blev lurade till lägret. Det värsta tyckte jag var att se alla barnsaker, att få se en sko som bara var några centimeter lång och veta att de har varit med om ett riktigt helvete.
Något man också var sparat och valt att visa i museet var allt hår. Eller inte allt men MASSA hår. Och det var så himla hemskt och ganska äckligt faktikst. Men jag vill inte ens tänka tanken på hur förnedrad man måste ha känt sig iaf som kvinna när dom kommer och rakar av en håret.
För att hoppa lite till min egen historia så gjorde ju detta att INGEN fick röra Hannas hår när hon kom till Sverige. Hennes hår för henne var heligt.
Den här tavlan som jag hittade fick mig att börja gråta. Här står det alltså vitt på svart hur många som har varit fångar i Auschwitz. Och även om man får höra, jag får berättat för mig hur dessa fångar levde så kan man fortfarande inte ens tänka sig det. Dessa fångar blev behandlade så illa att jag vill faktikst inte ens tänka på det, jag får tårar i ögonen av att skriva detta inlägg just nu.
Och här har vi en bild på skiten. Det som tog livet av så många människor. Pretaratet Zyklon B. Som användes i gaskammaren för att döda fångarna.
"I augusti och september 1941 gjordes de första experimenten med gas – flera tåglaster med sovjetiska krigsfångar avrättades med Zyklon B-gas i huvudlägret i Auschwitz i Block nr 11. Några månader senare, i början av 1942, börjar man använda två provisoriska gaskamrar i Birkenau med kapacitet för cirka tusen personer. Offrens kroppar kastades i massgravar som sedan brändes. På våren 1943 ersätts de provisoriska gaskamrarna med fyra nybyggda gaskamrar med förbränningsugnar (krematorier). Dessa hade en kapacitet på 4 416 personer per dygn enligt officiella källor. Kapaciteten kunde ökas till 8 000 per dygn genom att kremeringstiden förkortades. Från och med 1942 mördades de flesta av lägrets offer genom gasning."
Block 11.
Inne i lägret fanns ett hus, eller ett block som man kallade husen för som endast var till för tortyr. Det var block 11, här innte fick man inte fota alls, så jag har tyvärr inga bilder att visa er. Men det var bland det värsta jag någonsin sett i mitt liv.
Det fanns bla. olika typer av celler, t ex mörkercellen, en cell som är helt kolsvart, man ser ingenting där inne, cellerna är inte stora! Endast några kvadratmeter och där inne satte man flera fångar, så många som fick plats egentligen och fick vara där några dagar. De som överlevde fick gå och jobba direkt när de kommit ut.
Ett annat tortyr sätt dom hade där inne var ståcellerna. Dessa celler är 1 kvadratmeter, där ställde man fyra fångar och de skulle STÅ där. Antigen tills man dog, eller om man överlevde några dagar så fick de gå ut och jobba igen.
En annan typ av tortyr eller detta var inte ens tortyr detta var ett dödsstraff som de hade. Dom hände alltså dig i din händer bakom ryggen. Vet inte riktigt om ni förstår hur jag menar. Men AJ!
Här har vi då olika "Sovrum" som fanns inne i lägret. De fick sova på halm, antigen direkt på golvet eller så kunde de göra typ "madrasser". Man kan ju tänka sig att sängarna som finns är rena lyxen. Visst det är ändå en 80s säng. Grejen var bara att man skulle sova 3-4 pers i denna säng. Så man sov ju inte direkt bra.
Här har vi också ett sovrum. Lite lyxigare än de förra. Dessa är sovrummet till en av vakterna.
Här har vi toaletterna. HEMSKT! Det fanns varken papper eller något att tvätta sig med efter att de har uträttat sina behov. Vår guide berättade om en vakt, som hade otroligt maktbegär. Han var ju "snäll" för han lät sina fångar gå på toa efter varje måltid, MEN de hade 20-30 sekunder på sig, det spelade ingen roll om de var klara eller inte de skulle upp från toaletten och om de inte kunde avsluta, då blev de dödade.
Här har vi då tvättrummet, här hade fångarna möjlighet att tvätta av sig. Med kallt vatten, det var de. Ingen tvål, ingen handduk eller något sånt. Utan de fick snabbt egentligen tvätta sig under armarna.
Här inne har vi det värsta. Här är gaskammaren. Den enda som finns kvar, då alla andra förstördes under befirelsen.
Här inne är själva gaskammaren. Det var hit de lurade in alla fångar, och sa att de skulle få en dusch. Det var här själva helvetet var. Det var här inne vart någon jävla idiot tyckte att han hade rätten att besluta vem som ska få leva och vem som ska få dö. Hur kan någon jävel tycka att de har RÄTTEN att få bestämma vem som ska leva eller vem som ska få dö?!
Vidare här så var vi krematiroet. Här gjorde man då också något otroligt vidrigt. och det var att man brännde kropparna av de fångarna som de hade dödat.
Det fanns en hel vägg med gamla fångar från lägret. Där var det en bild, och så stod det även födelsedatum, datumet de har kommit till lägret samt dagens om de har dött. Fångarna var oftast inte längre än 2-3 månader i lägret innan de blev dödade. För de tyckte att efter denna tid är de inte längre starka och kan jobba nå mer, så då gtar vi och dödar dem. IDIOTI.
På lägret så kunde man hitta några såna här. Detta är då skyddsrum för vakterna. Eftersom att lägrena kunde faktikst bli attackerade via luften, och då ville man kunna skydda vakterna. För enligt dem här idioterna så har inte alla människor lika rätt att leva, så det var ju bättre att fångarna dog än att vakterna skulle göra det.
Det här är lite av det som jag har sett och hört när jag har varit där borta. Det finns så mycket som jag inte minns, eftersom att jag inte har varit nog stark för att kunna skriva detta inlägg tidigare.
Som jag skrev i det förra inlägget så har jag faktikst släkt som har varit här. Min pappas moster har skrivit en bok om Hanna som hon heter som jag läste när jag var yngre. Jag har fortfarande inte klarat av att läsa om den efter att jag har varit på den är resan.
Det här blev då också ett väldigt lågt inlägg så jag kommer att göra en del 3 också, vart jag kommer visa bilder och berätta om Auschwitz-Birkenau.
Ps. Anledningen till att många bilder är lite knasiga är för att jag har fått fota ifrån ett fönster. Då allt som var inomhus var "skyddat"
Det fanns då som jag tidigare berättat massa grejer som man inte fick fota. Efter lite googling så har jag faktikst hittat bilder på det mesta. Men jag har valt att inte ta med dessa i mitt blogginlägg eftersom att jag vill ha mina egna bilder och mina historier (Förutom några kopierade faktatexter)
Men däremot vill jag visa er denna film, om du har tid, kolla gärna denna.
Ha det gött
O
Han 👌🏻
Alla är nog lika förvånad som mig. Jag har alltid älskat att vara singel, att kunna göra allt vad jag vill och inte behöva tänka på någon annan.
Men så kom han efter några om och men in i mitt liv och jag hade nog inte kunnat vara lyckligare ❤️
Varenda gång jag ser honom så pirrar det i magen, när jag ser hans namn på min telefon så ler jag sådär töntigt. Att få krypa upp i hans famn kan nog vara det bästa som finns.
.
There's a war inside my head
Sometimes I wish that I was dead, I'm broken
So I call this therapist
And she said girl you can't be fixed just take this
I'm tired of trying to be normal
I'm always overthinking
I'm driving myself crazy
Jag är mot mobbning!
Just nu snurrar denna bild på Facebook, och man uppmanas att dela denna om man är mot mobbning. Jag tvekade fan inte ens en sekund! Jag är så jävla emot mobbning.
Mobbning förstör inte bara din barndom, det förstör även din ungdom och ditt vuxna liv. Ärren kommer alltid att finnas kvar och dom kommer alltid att fucka upp dig.
Min största önskan är att barn/ungdomar/vuxna skulle förstå det. Mobbning är inte okej!
Are you strong enough to rise up when you fall
Have you hurt enough when you’re scarred from it all
Never forget to let your fire shine
Deep in your heart you know you’ll find
that you’re strong enough to go far
Carrying the scars
But you don't see me standing here.
Nu händer det grejer i mitt liv. Jag håller på att bli galen. Är så less, glad, arg och ledsen samtidigt. Oftast känner jag lite så här att jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och stanna där tills jag vill komma ut.
Jag älskar mitt jobb. Jobbet har alltid varit en undanflykt för mig. Eller det är en undanflykt för mig, och varför? Jo för att dom känner inte mig. Eller jo, klart att dom känner mig. Men det finns endast två stycken som jag verkligen öppnat mig för där. Så just nu är jag så jävla glad över att ha det jobbet. Att bara kunna gå dit göra mitt och sen skrika ut när jag väl kommer hem. På mitt förra jobb sabbade jag allt totalt. För där fick alla veta. Vilket gjorde att de flesta behandlade mig som att jag skulle gå sönder. Men något som är sönder är redan sönder.
Förra veckan var jag lycklig. För då fanns en person i mitt liv. Men nu är den borta och lär väl komma tillbaka igen om en vecka eller så.
Befinner mig just nu i Gällivare. Det är verkligen en stad som ger mig ångest så fort jag kommer in i den, och har det fram tills jag är hemma i Luleå igen. Jag satt på trappen idag och funderade över hur jävla många gånger jag suttit och gråtit på just den där jävla trappan. Funderade över vem jag tidigare var, och vem jag är idag. Och önskade att jag kunde gå till mitt fjortonåriga jag och säga "om två år bor du inte kvar här. Om två år har du inte kvar dina vänner. Om två år kommer allt bli bättre. Du kommer bo i en bra stad, du kommer få så många nya fina vänner, du kommer få ditt hjärta krossat, igen och igen. Men en dag kommer du att hitta honom, som också kommer göra dig ledsen en dag, men just för stunden gör han dig jävligt lycklig och för det mår du bra. Och du kommer vara en stark människa, du kommer att vara en bra människa, du kommer känna dig behövd och älskad"
Du får göra vad du vill. Bara det är på mina villkor.
Depression är en sjukdom som oftast inte syns på utsidan.
Jag skulle verkligen vilja att så många som möjligt läser igenom detta, och verkligen läser vad som står.
OBS! Detta är översatt från Engelska på google translate, så översättningen kanske inte är den bästa.
1. "Ta dig ur det"
Depression är en allvarlig fråga som inte alltid enkelt ta hand. Att få professionell behandling i ett antal modaliteter, inklusive receptbelagda mediciner, terapi och även alternativa behandlingar kan hjälpa, men att säga detta kommer inte att göra något bättre.
2. "Det är inte så illa"
Du vet inte hur illa det är för dem. Den händelse som utlöste depressionen kanske inte verkar betydande på ytan, men depression skulle kunna göra stora skador på insidan när den har slagit rot. Försök att inte underminera eller minimera hur någon känner, om du inte kan förstå vad hon går igenom.
3. "Du är svag"
Sjukdom är inte svaghet. Och projicera en ableist attityd på någon som är lidandet visar en brist på medkänsla och förståelse som bara gör att du verkar svag i karaktären. Även om en person kan känna svag på grund av sin sjukdom, kalla honom så inte kommer att ge honom styrka.
4. "Sluta gnälla"
Shaming en person med en psykisk störning är grym och kan orsaka ytterligare skador. Ja, ständigt förstärka de känslor han vill göra sig av verkar ologiskt och kan vara irriterande, men det kommer från en känsla av hjälplöshet. Som människor, tenderar vi att uttrycka vad vi känner mest. Om han var glada, skulle han uttrycker det i stället.
5. "Jag kom över det"
Det som fungerar för dig kommer inte att fungera för alla. En annan är erfarenhet av depression eller dess anstiftan händelser kan vara helt annorlunda än din. Alla har sin egen anlag, kemiska sammansättning och personliga historia, vilket leder till en unik behandling och läkning planen. Plus, att komma över något betyder inte att du fick igenom det. Du kanske har lagt något bakom dig, men om det inte är helt löst, kan det dyka upp igen och bak sitt fula huvud igen.
6. "Du kommer att bli bra"
Var försiktig med dessa ord. Det kan verka avvisande, likgiltig eller kallt om nämnda på fel sätt. Håll ögonkontakt, le vänligt, och om du är tillräckligt nära med den person, nå ut och ge honom en varm kram och fast klapp på axeln eller ryggen när jag säger detta. Om du tror att han kommer att få igenom detta, låt honom veta att du menar det.
Kom ihåg att hålla dina känslor om livet och alla dess upp- och nedgångar i perspektiv när man behandlar någon med depression. Även om du ser en enkel lösning, kan en deprimerad person se hopplöshet och ingenting i hennes framtid. Håll kommunikationen öppen och obligationerna starka i din andliga och biologiska familj. Detta är den tid din älskade behöver dig mest.
It took so long just to feel alright.
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
And I've learned to live half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are
Running around leaving scars
Collecting your jar of hearts,
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
And I've learned to live half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are
Running around leaving scars
Collecting your jar of hearts,
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
70 år sedan mitt öde avgjordes.
Som många av er vet så har vi i veckan firat att det är sjuttio år sedan som man friade de sista personerna ur koncentrationslägrerna under andra världskriget. Och jag säger så här att jag är så glad över att detta skedde, varför kanske några av er undrar. Jo, min pappas mormor Hanna Dimitri var en av fångarna som satt i konsetrations lägret Auschwich. Närmare bestämt "fånge" Z-4517.
Året var 1939 när hon och hennes lillasyster Anita fick se hela hennes familj bli dödade av nazisterna. För att sedan bli tagna till Auschwich. Hanna var då åtta år gammal. Varför blev hon tagen då? Jo, hon var rom, eller mer känd som Zigenare. Hanna visade sig alltid stark för sin lillasyster Anita. Tills en dag när Anita hamnade i det vänstra ledet. Hanna visste mycket väl vad som hände med de som hamnade i det vänstra ledet. Men inte Anita. Det kom fram en soldat till Anita och gav henne en bit tvål samt en liten handduk för att hon skulle få duscha, och efter det skulle hon få en kött bit.
Jag kommer nu att citera en liten bit från boken " Min mor fånge Z-4517". "Efter att jag har duschat skall du och jag Hanna dela på köttbiten. Du får den mindre biten för du Hanna är större än mig. Gud om du finns! Ge mig styrka att inte gråta! Ge mig styrka att le mot henne och lova henne att hon skall få den större biten kött som man lovat henne! Vad säger man till en syster som bara är fem år gammal och bara har några minuter kvar at leva? Talar man om för henne, att dit hon är på väg finns slutet på hennes helvete? Vad hon än kommer att möta, måste vara bättre än detta lidande. Vi gick ut från baracken hand i hand. Jag tänkte att det här är sista gången jag får känna hennes lilla varma hand i min. Jag tryckte den hårt och jag följde min syster till hennes död." - Berith Kalander.
Jag vill inte ens föreställa mig detta som Hanna fick gå igenom med Anita. Jag gråter av bara tanken. När jag var mindre fick jag ofta höra att jag var lik Hanna. Jag personligen kan inte se det. Hanna är min störtsta förebild som någonsin har vandrat på denna jord. Jag fick tyvärr inte chansen att träffa henne då hon gick bort 1992. Men jag är så glad över att hon inte gav upp, utan att hon kämpade in i det sista, och tog sig ut. Vad hade hänt om just Hanna fått gå i det vänstra ledet? Jo, varken jag min syster, min pappa, min farmor eller någon hade funnits idag.
Alltid när jag är i Gällivare åker jag till Hanna och Georgs grav. Och på något sätt känner jag mig så svag när jag går dit. Jag har inte haft det lätt på många sätt. Men det hon har gått igenom i hela sitt liv det får mina svagheter att framstå som ingenting. Men ändå känns det som att hon gjort det mycket bättre än mig. Hon är på riktigt en hjälte. Iallafall min hjälte.
Och där kommer vi lite in på detta igen. Jag kommer alltid att kämpa för att hindra mobbning. Alla är lika värda. Det spelar ingen roll om du är svensk, afrikan, amrikan, lång, kort, smal, tjock, jude, kristen eller zigenare.
Jag är stolt för den jag är, jag är stolt för min familj och jag är stolt över vart jag kommer ifrån.
Vill ni veta mer om Hanna, rekomenderar jag er en bok. Som är riktigt bra, jag har läst den flera gånger och kommer fortsätta att göra det. "Min mor fånge Z-4517" Skriven av Berith Kalander.
Min kusin är bättre än din.
Min kusin är sjukt jävla awesome! Hon är så jävla snäll, ställer alltid upp, och är en av de finaste människorna på denna jord. Så därför gör det mig sjukt jävla arg när folk ska hålla på och ifrågasätta hennes utseénde, och hur hon väljer att se ut.
Hallå!! Vi är väl alla (iaf de mesta) vuxna människor! Okejj, alla kanske inte gillar piercingar, tarueringar osv. Men ni får väl förhelvete acceptera och respektera att andra faktiskt gör det. Och att folk håller på och dömmer en person efter hur de väljer att vara utsmyckad på är ju bara förjävligt.
#stoppamobbning
Are you strong enough to rise up when you fall
Mobbning. Det är en sak jag har nolltolerans mot. Jag hatar mobbning så sjukt mycket.
Mobbning förekommer som alla första vet så jävla mycket i skolorna. Det man troligtvist inte tänker på är att om en person blir mobbad på grundskolan så kommer det att följa denna person resten av livet. "Vad var det för fel på mig?" "Vad kunde jag ha gjort annorlunda?" "Är detta mitt fel?".
Nej, det är aldrig ditt fel att du blir utsatt för mobbning!
Känner du någon som är mobbad? Blir du kanske själv mobbad? Var inte rädd, be om hjälp. Av föräldrar, andra vuxna, lärare, fritidsledare. Vem som helst som du känner dig trygg med.
Jag kommer resten av mitt liv kämpa allt jag kan mot mobbning. Ingen ska behöva bli utsatt för det.
Well it did.
Olivia Smile.
"Olivia smile" kan vara meningen som jag har fått höra allra mest denna vecka. Just nu är jag så slut körd att jag orkar inte att leva mitt liv. Jag kliver upp, går på jobbet, kommer hem kikar lite tv och sen går jag och lägger mig. Det är inget liv. Jag känner att jag ger allt jag bara kan hela tiden, och just nu får jag inget tillbaka. Jag älskar mitt jobb över allt annat. Och hade det inte varit för mitt jobb vet jag ärligt inte vart jag stått idag.
Det skönaste just nu är att jag har vänner som verkligen bryr sig. Sliter med mig på grejer som träning, middagar osv. Är så tacksam över det.
Om endast 15 dagar åker jag nu. Biljetter och hotell är bokat. Kattvakt är fixat och semestern har jag redan. Jag längtar, åh vad jag längtar.
Jag ville bara ringa och prata med dig.
Det har kommit in en ny person i mitt liv. Eller det har faktikst kommit in flera nya personer i mitt liv den senaste tiden. Men den här tjejen är speciell. Hon heter Malin och är 24 år gammal, alltså några år äldre och lite mer erfaren än vad jag är. Jag träffade henne när jag jobbade på kulturenshus, hon som jag jobbar även extra där. Det hela började med att jag skjutsade henne hem efter jobbet då hon hade råkat låsa in sin bil i ett garage som hade stängt under tiden som vi jobbade. Dagen efter. Så detta var under mina helvetes veckor. Jag jobbade två veckor på rad utan någon ledighet, och jag jobbade dubbla pass väldigt ofta, jag var hemma och sov istortsett.
Så när jag jobbade en natt på kulturenshus efter att ha öppnat på Bos för att springa till Kh, och hade inte ätit nå mat och inte sovit ja ni vet. Dåligt. Så iaf. Jag bröt totalt ihop på jobbet. Och jag skämdes så, och jag grät ända tills att jag kom hem. Men Malin då, tog som tag i mig, och liksom fick mig att sluta gråta för ett tag. Hon pratade med mig och så. Sen när vi gick från jobbet så bad hon mig att ta hennes nummer, för om jag började gråta igen skulle jag ringa henne direkt så jag inte skulle ligga hemma och gråta helt ensam.
Nu är det ganska längesedan vi har jobbat med varann, sist var 29e November. Men förra veckan så ringde hon mig. Och då sa hon Jag ville bara ringa och höra hur du mår hela jag blev helt ställd, jag visste typ inte vad jag skulle säga. För när en som man har träffat tre gånger ringer till en och frågar hur man mår. Jag blev som rörd och chockad. Hela det samtalet slutade med att jag blev så chockad och visste då inte vad jag skulle säga, så jag sa att jag var tvungen att duscha. Fast jag redan gjort det några timmar tidigare.
Hon ringde mig idag igen. Idag för att hon ville bara prata med mig. Hon ville alltså prata med mig. Idag blev jag inte lika chockad men jag blev så otroligt glad. Att jag har faktikst någon äldre lite mer erfaren än mig som verkar ha tagit mig under sina vingar. Jag blev glad för att hon ringde just mig och ville prata. Jag blev glad för att hon bryr sig.
