jobb, jobb, jobb. Nä, jag gör faktiskt inte så mycket än att jobba. men igår hann jag faktiskt med ganska mycket, jag jobbade, och efter jobbat bar det av till ulla och äta mat, sedan fick jag låna hennes bil, så jag kunde åka till Anton och repa, tre nya låtar blev det. Sedan hoppa i bilen fort som fan för att åka till Andrè och kika film. Det värsta var att säga hejdå sedan, vi har känt varann i elva år, och snart flyttar han till Stockholm, kommer kännas så hårt. Kommer verkligen att sakna honom. Nu ligger jag i sängen och ska försöka sova, då jag öppnar imorgon, och börjar jobba snart.
Nä, en helt vanlig dag har det ju inte varit. Min dag började med att jag blev väckt av vår kallskänk halv sju på morgonen, hon skulle ha börjat sju, men kunde inte komma idag. Så då började min dag, fick alltså börja leta folk det först jag gjorde. Så vi har egentligen varit underbemannade idag, men ändå gick det super bra! Och här har ni en bild från där jag jobbar och sliter mest, vilket är glassbaren. Snart är säsongen slut ochbjag börjar jobba på ett nytt ställe, vilket är fiket nere i Smedjan, har jobbat där någon gång, men snart sätter det gång på allvar.
Btw, halsbandet ni ser på bilden. Fick jag av min far i examenspresent. Jag älskar det, har alltid på mig det. Som ni ser är det alltså en saxofon i guld, så det var verkligen någon som jag ville ha, men aldrig skulle spara pengar för att köpa. Men nu har jag det, och kommer alltid ha kvar det, och kommer slltid att tänka på min pappa som gav det åt mig. Den är inte bara något som alltid kommer påminna mig om nuet, den jag är nu, som officiellt en av de bästa ungdoms saxofonisterna i Sverige, utan kommer när jag blir äldre att förhoppningsvis minnas alla bra stunder, som min första saxofon lektion, eller min första saxofon, eller min andra. Eller den gången som jag fick stipendium av Kulturskolan i Gällivare. kommer också alltid att minnas den gången Janne ringde och sa att dom ville ha mig i AYJO och jag höll på att riva hela lägenheten. Natten jag aldrig kommer att glömma, är den gången då pappa kom med min alldeles egna Selmer åt mig. Jag älskar min saxofon så himla mycket. och den mest speciella stund vi har haft tillsammans var i Stockholm den 17 mars när vi spelade på konserthuset. Jag kom dit med en jävla attityd om att det inte är någon idè att vi ens spelar för vi kommer att förlora skiten. Men det gjorde vi inte, utan vi vann skiten utan att vi själv inge fattade vad som hände. Utan de ropade upp AYJO åå scen, vi gick upp alla applåderade åt oss, men den enda vi där uppe sa åt varann, vad har vi vunnit egentligen. Vilket sedan visade sig att vara SM GULD. Natten jag fick min Mr. Selmer Repet från när jag och Alicia blev utttagna att reprensentera den svenska kvinnliga ungdoms jazzen i Vadsö för ganska precis ett år sedan.
We pick up the pieces, that are left for us to find.
Dags att sova nu, lite för sent med tanke på att jag planerat att vara på jobbet innan nio imorgon. fullsmockad dag planerad, jobb, fix och sedan syskonmys med alla fyra. men får ju se hur det går med det faktiskt. Och på söndag kommer hon min älskade bästa vän, jag längtar sååå otroligt mycket efter henne. vi har inte träffats sedan hennes student, och det är fan två månader snart! Det ska bli så skönt, bara vi två, god mat och sedan bio på det. Innan hon sorligt nog måste lämna mig på måndag <3 Idag åkte min älskade nya vän, tillbaka till Lund, saknar henne redan. Höll på att börja gråta när hon kom till jobbet och sa hejdå. Men snart kommer hon hit igen, endast tre månader kvar!
Sen var sommaren här, och det var dags för bal. jag gick med den finaste killen jag bara kunde tänka mig. det hela med bal va4 väldigt överskattat, men just att få klä upp sig och vara den alla tittar på och vill vara, just bara den känslan var underbar. Några dagar efter balen, kom äntligen dagen som alla längtar efter, nämligen studenten! skulle jag säga att det var den bästa dagen i mitt liv, skulle jag ljuga. Meb det var en himla bra dag. skratt, tårar och ännu mer skratt. jag kunde verkligen inte hålla inne mina tårar. det började när vi för sista gången sjöng something inside, en låt som följt oss hela gymnasiet och betyder så mycket för mig, och när jag skulle hömta mina betyg kom ännu mer tårar. Men det brast verkligen i mig när vi sprang ut från trappen och jag fick träffa min familj. kvällen kom med rykande fart och det var då vi satte oss i en limousine med skumpa och stoj, vi åkte runt i staden som dom rockstjärnor vi blivit efter tre år på estet. Natten på olivers var otroligt lång, vi dansade som aldrig förr, svetten rann och fötterna gjorde ont innan man knappt hunnit komma fram. Den avslutades på bästa sätt, undangömda i det spöregn som tittade fram, med mina fina vänner och maxmat. vem är jag nu då? det var en stor fråga efter studenten. Men svaret kom gabska snabbt, du är fortfarande den du alltid har varit. bara lite tuffare, lite vuxnare, men så jävla mycket bättre. Några veckor efter att jag slutat skolan, rättare sagt 1a Juli fick jag en fastanställning, på det bästa jobbet! Jag är på jakt efter en egen lägenhet. eller egen och egen, jag ska flytta ihop med min fucking bästa vän, här i luleå, vi två mot världen. Nä, inte direkt, men nu är det vår tur att stå på våra egna ben och inte någon annans.
mycket har hänt denna vår. jag har bland annat vunnit SM guld med AYJO, detta gjorde min riktigt taggad att sätta igång med jazzen igen, vilket jag gjorde. vi startade en jazz grupp med en jävligt bra avslutning innan studenten. i samma veva startade jag och Anton Acoustic maniacs, och det startade med samerbete av luleås diabetes arbete. så Acoustic Maniacs startades för att kunna samla in pengar till forskning och Life for a child.
oj, vad mycket som har hunnit hända medans jag inte har bloggat. jag har skaffat mig körkort, gått ut gymnasiet och tagit studenten, jag har fått en fastanställning på mitt älskade jobb. just nu agerar jag till och med chef där medans min riktiga är på semester. jag har börjat jobba en del på friends också, och även hen hel del mer på kulturenshus, så ja. mitt liv rullar på för fullt, är så jävla glad att jag slapp gå ut skolan utan att ha ett jobb, förstå så jävla skönt drt är! jag har även träffat en så underbar person, vilket är Emelie, och det är hon på bilden där uppe. jag troo att jag ska försöka komma igång bättremed bloggandet nu, speciellt nu när jag köpt mig en surfplatta!Förra veckan gick endröm i uppfyllelse, fick äntligen träffa Robin Stjernberg, så himla go och glad kille, och hans musik är ju helt underbar!
jobb, jobb, jobb. Nä, jag gör faktiskt inte så mycket än att jobba. men igår hann jag faktiskt med ganska mycket, jag jobbade, och efter jobbat bar det av till ulla och äta mat, sedan fick jag låna hennes bil, så jag kunde åka till Anton och repa, tre nya låtar blev det. Sedan hoppa i bilen fort som fan för att åka till Andrè och kika film. Det värsta var att säga hejdå sedan, vi har känt varann i elva år, och snart flyttar han till Stockholm, kommer kännas så hårt. Kommer verkligen att sakna honom. Nu ligger jag i sängen och ska försöka sova, då jag öppnar imorgon, och börjar jobba snart.
Godnatt alla, imorgon äre upp med tuppen som gäller för att gå extra tidigt för att gå på jobbet och räkna och banka kassor! Jippie så himla kul!
Nä, en helt vanlig dag har det ju inte varit. Min dag började med att jag blev väckt av vår kallskänk halv sju på morgonen, hon skulle ha börjat sju, men kunde inte komma idag. Så då började min dag, fick alltså börja leta folk det först jag gjorde. Så vi har egentligen varit underbemannade idag, men ändå gick det super bra! 
Och här har ni en bild från där jag jobbar och sliter mest, vilket är glassbaren. Snart är säsongen slut ochbjag börjar jobba på ett nytt ställe, vilket är fiket nere i Smedjan, har jobbat där någon gång, men snart sätter det gång på allvar. 
Btw, halsbandet ni ser på bilden. Fick jag av min far i examenspresent. Jag älskar det, har alltid på mig det. Som ni ser är det alltså en saxofon i guld, så det var verkligen någon som jag ville ha, men aldrig skulle spara pengar för att köpa. Men nu har jag det, och kommer alltid ha kvar det, och kommer slltid att tänka på min pappa som gav det åt mig. Den är inte bara något som alltid kommer påminna mig om nuet, den jag är nu, som officiellt en av de bästa ungdoms saxofonisterna i Sverige, utan kommer när jag blir äldre att förhoppningsvis minnas alla bra stunder, som min första saxofon lektion, eller min första saxofon, eller min andra. Eller den gången som jag fick stipendium av Kulturskolan i Gällivare. kommer också alltid att minnas den gången Janne ringde och sa att dom ville ha mig i AYJO och jag höll på att riva hela lägenheten. Natten jag aldrig kommer att glömma, är den gången då pappa kom med min alldeles egna Selmer åt mig. Jag älskar min saxofon så himla mycket. och den mest speciella stund vi har haft tillsammans var i Stockholm den 17 mars när vi spelade på konserthuset. Jag kom dit med en jävla attityd om att det inte är någon idè att vi ens spelar för vi kommer att förlora skiten. Men det gjorde vi inte, utan vi vann skiten utan att vi själv inge fattade vad som hände. Utan de ropade upp AYJO åå scen, vi gick upp alla applåderade åt oss, men den enda vi där uppe sa åt varann, vad har vi vunnit egentligen. Vilket sedan visade sig att vara SM GULD.
Natten jag fick min Mr. Selmer
Repet från när jag och Alicia blev utttagna att reprensentera den svenska kvinnliga ungdoms jazzen i Vadsö för ganska precis ett år sedan.
Dags att sova nu, lite för sent med tanke på att jag planerat att vara på jobbet innan nio imorgon. fullsmockad dag planerad, jobb, fix och sedan syskonmys med alla fyra. men får ju se hur det går med det faktiskt. 
Och på söndag kommer hon min älskade bästa vän, jag längtar sååå otroligt mycket efter henne. vi har inte träffats sedan hennes student, och det är fan två månader snart! Det ska bli så skönt, bara vi två, god mat och sedan bio på det. Innan hon sorligt nog måste lämna mig på måndag <3
Idag åkte min älskade nya vän, tillbaka till Lund, saknar henne redan. Höll på att börja gråta när hon kom till jobbet och sa hejdå. Men snart kommer hon hit igen, endast tre månader kvar!
Sen var sommaren här, och det var dags för bal. jag gick med den finaste killen jag bara kunde tänka mig. det hela med bal va4 väldigt överskattat, men just att få klä upp sig och vara den alla tittar på och vill vara, just bara den känslan var underbar. 
Några dagar efter balen, kom äntligen dagen som alla längtar efter, nämligen studenten! skulle jag säga att det var den bästa dagen i mitt liv, skulle jag ljuga. Meb det var en himla bra dag. skratt, tårar och ännu mer skratt. jag kunde verkligen inte hålla inne mina tårar. det började när vi för sista gången sjöng something inside, en låt som följt oss hela gymnasiet och betyder så mycket för mig, och när jag skulle hömta mina betyg kom ännu mer tårar. Men det brast verkligen i mig när vi sprang ut från trappen och jag fick träffa min familj.
kvällen kom med rykande fart och det var då vi satte oss i en limousine med skumpa och stoj, vi åkte runt i staden som dom rockstjärnor vi blivit efter tre år på estet. Natten på olivers var otroligt lång, vi dansade som aldrig förr, svetten rann och fötterna gjorde ont innan man knappt hunnit komma fram. Den avslutades på bästa sätt, undangömda i det spöregn som tittade fram, med mina fina vänner och maxmat.
vem är jag nu då? det var en stor fråga efter studenten. Men svaret kom gabska snabbt, du är fortfarande den du alltid har varit. bara lite tuffare, lite vuxnare, men så jävla mycket bättre. Några veckor efter att jag slutat skolan, rättare sagt 1a Juli fick jag en fastanställning, på det bästa jobbet! Jag är på jakt efter en egen lägenhet. eller egen och egen, jag ska flytta ihop med min fucking bästa vän, här i luleå, vi två mot världen. Nä, inte direkt, men nu är det vår tur att stå på våra egna ben och inte någon annans.
mycket har hänt denna vår. jag har bland annat vunnit SM guld med AYJO, detta gjorde min riktigt taggad att sätta igång med jazzen igen, vilket jag gjorde. vi startade en jazz grupp med en jävligt bra avslutning innan studenten.
i samma veva startade jag och Anton Acoustic maniacs, och det startade med samerbete av luleås diabetes arbete. så Acoustic Maniacs startades för att kunna samla in pengar till forskning och Life for a child. 
oj, vad mycket som har hunnit hända medans jag inte har bloggat. jag har skaffat mig körkort, gått ut gymnasiet och tagit studenten, jag har fått en fastanställning på mitt älskade jobb. just nu agerar jag till och med chef där medans min riktiga är på semester. jag har börjat jobba en del på friends också, och även hen hel del mer på kulturenshus, så ja. mitt liv rullar på för fullt, är så jävla glad att jag slapp gå ut skolan utan att ha ett jobb, förstå så jävla skönt drt är! jag har även träffat en så underbar person, vilket är Emelie, och det är hon på bilden där uppe. jag troo att jag ska försöka komma igång bättremed bloggandet nu, speciellt nu när jag köpt mig en surfplatta!Förra veckan gick endröm i uppfyllelse, fick äntligen träffa Robin Stjernberg, så himla go och glad kille, och hans musik är ju helt underbar! 
