Don't you ever say, I just walked away.
I would rather die for something. Than live for nothing.
Hoppade på flyget och bara stack.
I början på min semester gjorde jag något jag länge vilja göra men aldrig gjort. Jag och min fina vän Emma hoppade på flyget och åkte till Göteborg. Staden hon aldrig besökt och jag bara besökt en gång tidigare.
Men vi hade så kul tillsammans. Vi åt en massa god mat, var på äventyr som universeum, Liseberg och bara stan. Vi bodde i ett litet hotellrum och delade på en liten säng, men vad gör det? När vi hade så jävla kul tillsammans.
Är det jag som förändras? Förklara hur.
Då var den första jobbdagen efter semestern avklarad. När jag kom till jobbet kände jag, åh det hade varit riktigt skönt med en vecka till. Men den veckan sparar jag till jul, och det är ju faktiskt inte så himla länge kvar nu.
Jag längtar redan till juletiderna. Första advent, skylt söndag och lucia. Att få köpa julklappar till min familj, juldekorationerna som denna gång jag helt själv får sätta upp i min lägenhet.
Det enda jag inte längtar till är julkaoset på mitt jobb. Men blev genast betydligt gladare när jag kom på att jag inte jobbar helger. Eller jo, var tredje helg, men då är jag inte ute på golvet utan jobbar i kallskänken. Visst det är stressigt där också. Men inte alls på samma sätt som det är på golvet.
När jag slutade idag gick jag hem till mamma och blev bjuden på middag. På palt, som jag har längtat! Dom skickade även med mig en matlåda och otroligt tacksam blev då lilla jag.
Fick även besök av Malin för lite idol-tittande. Vi hann även planera in en vinkväll hemma hos henne, samt en spa-resa till Piteå.
Nu är det strax sängen som väntar. Men först blir det att kika på The Tribe.
Detta kan absolut ha varit min favorit serie när jag var liten.
Är det såhär det känns att vara lycklig? Det är inga problem.
Så var det tisdag igen
Tisdag, vilket betyder rengöring. Älskar att ha dom här lugna timmarna på morgonen med lite musik och massa spring.
Jag vill veta varför inget är som förut.
Sanningen är, jag är ganska lycklig såhär.
Ge mig en gitarr, låt mig sjunga några låtar och iaf låtsats lyssna och jag är ganska lycklig.
XOXO - Gossip Girl
You know my name. Not my story
Jag är en person med mycket piercingar och några tatueringar. Jag älskar allihop hur mycket som helst. Men ibland hatar jag dom.
Alla mina tatueringar döljer jag alltid. Men mina piercingar är svårare, då de flesta är i ansiktet.
Under tiden jag jobbade som enhetschef var jag riktigt nära på att ta ut mina piercingar, jag fick verkligen känslan av att folk hade svårt att ta mig seriöst, dels för att jag bara var nitton år gammal, men sen för att jag också hade mina piercingar.
Men även om jag har piercingar och bara var nitton år gammal så gjorde jag ett jävligt bra jobb. Och det är det som räknas. Så kan ni inte göra mig en tjänst? Ser ni någon med många piercingar och tatueringar. Döm inte dom över hur de ser ut, för du känner inte personen, och den här människan gör troligtvist ett super bra jobb och är säkert jätte trevlig.
Borde egentligen sova, då det blev att börja jobba tre timmar tidigare än vad det var tänkt från början. Men såklart råkade jag ta en powernap innan idol började, så har varit alldeles för pigg. Men känner att ögonlocken börjar bli lite tyngre nu, så förhoppningsvis kommer jag att kunna sova alldeles strax.
Look in to the future what do you se?
Det blev en extra ledig dag från jobbet, då jag har en massa komp att ta ut. Så imorgon börjar allvaret igen.
Idag har jag inte alls gjort något legat i sängen/soffan och kollat på Vampire Diaries hela dagen. Rensat min dator från all skit, så den har faktiskt blivit lite snabbare. Men är sjukt sugen på att köpa en ny, men det finns så mycket mer som jag måste prioritera före en dator.
Fick ett sms idag som gjorde mig riktigt glad, av min kära vän André som flyttat till Sthlm. Det jobbiga var ju att han är i Gällivare nu och jag saknar honom så otroligt mycket. Vet inte riktigt vad jag. Ska ta mig till, och jag kan liksom inte bara sätta mig på ett tåg till Gällivate nu och än mindre till Sthlm när han är där. Detta är ju det jobbiga med att ha gått ut gymnasiet många av ens vänner flyttar för att börja plugga. Men snart får vi förhoppningsvis träffas igen.
Ååh, vad jag saknar min lilla kråka. Det är så himla tyst när hon inte är här och visslar.
If we gonna survive the dream must stay alive
När denna bild togs var jag femton år gammal. Detta var sommaren tjugohundranio. Detta kan vara den bästa sommaren i mitt liv än så länge.
- Precis fyllt femton år
- Moppekortet och mopeden gjorde livet betydligt bättre
- Bodde kvar i Gällivare
- Hade underbara vänner som jag spenderade all min lediga tid med
Denna sommar minns jag så väl. Vi körde omkring på våra mopdeder hela tiden. Vi var ute sent på nätterna och gjorde upp eldar lite överallt för att hålla oss varma. Man hade precis fått börja känna den här självständigheten. Man kunde ta sig precis vart man ville med mopdeden. Man fick vara ute längre än tidigare, vi spenderade hela sommaren med att inte göra någonting viktigt egentligen. Vi hade bara sjukt jävla roligt.
Man tyckte då att man var vuxen. Men egentligen var man ju inte det. Man tyckte att man hade världens största problem som på något sätt inte gick att lösa. Men så var det ju inte. Livet var så lätt, men ändå så jävla svårt att leva på den tiden.
Här är jag fem år senare. Precis samma person, men ändå så jävla långt ifrån. Jag är nu alltså tjugo år gammal. Jag är vuxen, och har mitt eget liv. Fördelarna nu då?
- Jag har en fastanställning, heltid på ett ställe vart jag trivs
- Tjänar mina egna pengar och har en egen ekonomi
- Har min egen lägenhet
- Körkort
- Vänner som betyder mycket, men inte många samma som när jag var femton.
- Jag har flyttat till en ny stad
- Gått ut skolan
Listan kan bli lång. Men ändå? Livet var bättre när man var liten. Fast ändå så otroligt mycket bättre nu. Kommer troligtvist att säga emot mig själv hela detta inlägg. Men jag kan inte riktigt bestämma mig. Visst när jag var femton mådde jag inte alls bra, överhuvudtaget. Men det var för så himla små saker då. Idag är mina problem större, så att mina problem jag hade när jag var femton känns som små potatis.
Det jag försöker säga är att livet blir bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle vara den människan jag är idag när jag var femton år. Jag trodde nog att jag skulle leva kvar i Gällivare jobba i gruvan eller något jävla skit. Jag trodde nog att jag vid den här tiden om jag inte skulle ha jobbat i gruvan skulle jag plugga tilll musiklärare. För att jobba i Gällivare sen.
Men det är inte mitt liv nu. Jag har inga planer på att flytta tillbaka till Gällivare. Just nu har jag inte ens nå planer på att plugga vidare, då jag blivit jävligt bekvän med en månadslön. När jag var femton trodde jag att jag och mina vänner kommer att hålla ihop förevigt och att jag skulle dö om vi inte gjorde det. Men så var inte fallet. Jag dog inte, och det gjorde inte dom heller. Varför? Jo, för att man hittar nya vänner. Jag är så gald att jag flyttade till Luleå och gjorde det. Jag älskar mina vänner som jag har här, och vet inte hur mitt liv hade varit om det inte hade varit för att dom hade funnits där och stöttat upp mig på deras sätt.
Ibland tar livet stora vändningar. Men instället för att se hur saker och ting har varit. Tänk istället på hur saker kan bli. Hur du vill ha det. Inte hur du tror att du vill ha det, eller hur du borde vilja ha det. Utan tänk dig, hur vill du leva ditt liv, och så gör du det. För så gjorde jag.
Kan erkänna att ibland har man inte alltid rätt och man gör otroligt dumma grejer. Men vad gör det egentligen? Om man inte gör fel, kan man inte lära sig av sina misstag.
Sista dagen av paradiset.
Idag är då sista dagen i Gällivare. Ikväll åker jag hem till min underbara lägenhet igen. Gud vad jag har saknat den! Saknat att bara kunna få göra exakt vad man vill osv.
Igår var der crusing och utställning i stan under dagen. Det var grymt många fina bilar där. Men det bästa var att under kvällen fick jag faktikst köra en också! Min farbrors Biuck, och det var så himla kul! Jag vill verkligen ha en sån bil någongång i mitt liv.
Imorgon börjar allvaret igen och det är tillbaka på jobbet som gäller 9-18. Det ska bli kul, men hade gärna varit ledig lite längre. Det blir fullt ös medvetslös denna vecka. Är endast ledig lördag. För på söndag är det tyvärr dags att packa ner glassbaren, vilket är ett tecken på att sommaren är slut nu. Det gör faktikst lite ont i hjärtat att den ska ner nu. Hade alltid vilja ha den uppe. Men sånt är ju livet ibland.
En av de första otroligt varma dagarna i Luleå, då vi några från jobbet bestämde oss för att ha picknick. Helt klart värt! Så himla kul vi hade!
Because of you I´find it hard to trust not only me, but everyone around me.
But I´m only human.
Okej. Nu kör vi på riktigt. Måste börja blogga igen. Jag vill verkligen. Men jag vet aldrig vad jag ska skriva. Därför kommer det förhoppningsvis bli mycket bilder. Jag har ju då som köpt en ny kamera som är liten med ändå halv system så jag ska orka ha med mig den, men den tar ändå bra bilder.
Just nu har jag semester. Eller iaf några dagar till. Under semestern har jag varit i Göteborg med underbara Emma. Vi har gått som tokar, varit på massa olika ställen som Liseberg, Universeum osv. Vi hade sjukt kul, och det var himla jobbigt att åka därifrån.
Vi träffade även min kusin Sarah, som varit sjukt saknad. Fick se deras lägenhet sjöng sing star och lite sånt. Sjukt behövligt om man säger så. Jobbade som ett psyk i Juli, så nu är det skönt att få ta igen lite slö tid.
Igår åkte jag hem till Gällivare och sitter nu hemma på flickrummet, vilket känns väldigt konstigt eftersom att jag har en egen lägenhet i Luleå, och kan liksom göra vad jag vill när jag vill. Men nu måste man anpassa sig efter alla andra som bor här. För tillfället bara min far eftersom att min lillasyster har gått och blivit sambo.
Men nu har man fått ta igen lite tid med massa saknade människor. Mina bästa vänner. Hatar som fan att bo så långt ifrån dom, livet känns hel jävla värdelöst då. Det är jobbigt att inte ha någon där när man behöver dom, utan det blir att ringa och gråta i telefonen när man bara vill att dom ska vara här med mig och krama om mig.
Ikväll blir det att kolla läget på en av de två krogarna som finns här. Ska bli kul som fan samtidigt som ångesten kommer krypandes. Det finns folk som jag verkligen vill träffa och prata med, men det är nog fler som jag verkligen inte alls vill träffa, men sånt är väl livet.
På söndah åker jag hem till Luleå, och på måndag börjar allvaret igen.
Faith - Hope - Love - Infinity
Tro Hopp och kärlek förevigt.
