Life is to short to even care at all.

 
Att sjunga gör mig så otroligt lycklig. Jag älskar att förmedla mina känslor via text och sång. Jag älskar att hitta dom här låtarna som verkligen beskriver mig och hur jag känner mig. Hade jag inte kunnat sjunga vet jag inte vad jag hade gjort. 
 
Men jag har ju fått öva som en galning. Ibland käns det som att jag för öva snäppet mer än alla andra för att ha kunnat bli bra. Vissa föds med den talangen, men det har verkligen inte jag gjort. Jag har kämpat som en jävla galning för att lära mig. 
 

I´m rignt over here. Wy can´t you see me?

 
The lights go on, the music dies. But you don´t see me standing here. I just came to say goodbye. 
 
 
När en låt verkligen kan säga allt. När jag hörde denna version av låten var jag bara tvungen att göra en cover av den. För jag kan verkigen känna igen mig själv i vartenda ord. 

I wish that I could be like the cool kids.

 
 
Det händer sällan att jag lägger ut covers från andra människor. Men denna cover slog mig verkligen med storm. Så sjukt duktig tjej, plus att jag älskar låten så sjukt jävla mycket. 
 
#Stoppamobbning. 
 

Life is to short to even care at all.

 
 
Fick något jävla ryck liksom. 

Åh alla ord som du sa. Hur skulle det bli bra?



Äntligen har skivan släppts! Vet inte om jag har skrivit det här. Men för ett tag sedan typ i maj så spelade AYJO in låtarna som Malin och Karolina har skrivit. 

Det var så sjukt roligt att spela in skivan. Det är nog bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Och något som var ännu roligare, det var att få höra resultatet. Skivan är så jävla bra, låtarna är underbara och alla stämmor sitter precis som dom ska. 

Jag blev verkligen så jävla stolt när jag lyssnade på skivan första gången. Hade rysningar genom hela första låten, så bra är det! 




Tills vi möts igen, sitter jag och räknar dar.

 
 
Gör mig en tjänst. Bortse från failen i början. 
 
Nä, men denna låt har funnits i mitt liv i typ 6 år nu. Och kände att jag var lite små sugen på att spela in en ny cover på den. 
 
Jag får alltid så fina minnen när jag sjunger denna låt. Från skolan, från andra tillställningar när jag sjungit denna osv. Denna har väl alltid varit min låt. Så fort någon har frågat om jag kan spela nå, så har det alltid varit denna låt som först har kommit upp i min skalle. Hoppas ni diggar!

Är det såhär det känns att vara lycklig? Det är inga problem.



 

Men nu ska allting skrivas om, du springer inte mer.

 
 
Ligger nu i sängen, och hade tänkt sova alldels strax. Ska upp tidigt imorgon och hinna jobba lite administrativt innan glassbaren kommer till Smedjan. Jag ville bara tipsa om denna låt. Jag har verkligen fastnat för den, jag tycker att den är så otroligt bra, både melodin och texten. Det är väldigt sällan som jag fastnar för svenska låtar, men denna kan inte ens beskriva med ord hur bra den är. Lyssna, ni kommer inte att ångra er! 

När jag är som allra lyckligast.

 
När jag står på scen och får uttrycka mig, det är då som jag är allra lyckligast. Att få sjunga eller spela tillsammans med fina vänner och ha skit jävla kul samtidigt som man gör det. Denna spelning som vi hade här vart kortet är taget är nog den bästa spelning som vi har haft tillsammans med Acoustic maniacs. När jag blev förfrågad om att bli en av medlemarna i acoustic maniacs var jag väl egentligen ganska tveksam. Var jag verkligen nog bra. Men det var jag. Och att få sjunga låtar som jag kan relatera till och som passar min väldigt speciella röst, det är då det är som roligast. 
 
Utan musiken hade jag nog inte varit den person jag är idag. Musik är det mitt liv kretsar runt. Jag lyssnar nästan alltid på musik, gör jag inte det så sjunger jag själv. 
 
Det går inte en sekund utan att jag önskar att du ska dyka upp så där som i en film. Att du trots allt ska rädda mig och vara min prins
 
 - Sanna Falk. 
 

Artic Youth Jazz Orchestra

 
 
I helgen så var det rephelg med AYJO, OYJO samt NNUS. Troligtvist mitt sista gig med AYJO, det känns tråkigt men samtidigt känns det bra. Jag har väl tyvärr lämnat saxofon biten bakom mig för ett tag. Jag har inte riktigt tiden att spela något mer, jag går inte på något folkis eller högskola. Så någon annan eldsjäl förtjänar min plats som Andra alt i AYJO. Jag kommer sakna det som fan, men när jag väl är där och spelar kan jag inte släppa allt annat som andra kan. Jag pratade med jobbet om olika saker varje paus, jag var oroliga över att det var mycket och jag kunde inte komma och hjälpa till och så. 
 
Det sorliga var att just detta läger var allt så bra. Det kom nya medlemar som jag gillade jätte mycket, vi hade så roliga låtar och jag älskade vår ledare Dicken Hedrenius. Jag spelade till och med ett Solo i AYJO, jag hade lovat mig själv att jag aldrig skulle göra det för jag tyckte inte att jag var varit nog bra, men nu gjorde jag det och de gick jätte bra och det var förjävla roligt. 
 
Men jazzen är en sån grej som jag aldrig kommer att släppa i mitt liv, jag älskar jazzen, jag älskar min saxofon och jag älskar att spela. Jag vet bara inte just nu hur den ska få plats. Dessutom har jag ingen att spela med, eftersom att det inte finns så många som vill spela jazz. aja. 

Beyoncé Knowles

 
 
Jag har väl egentligen aldrig varit ett jätte stort Beyoncé fan, har alltid älskat hennes röst. Men låtarna har väl inte tilltalat mig allt för mycket. Men för ett litet tag sedan så så hittade jag denna låt. Och oh my God jag blev fast. Denna låt inspirerar mig så mycket, jag älskar texten, jag älskar dynamiken och melodin och ja, helt klart allt med låten. 
 
 

Filthy Mcnasty, BlueBossa, Summertime, Autumnleaves, Spain, Moon Dance och allt vad som har med jazz att göra.

 
 
Gud vad jag saknar att spela i band! Att få sitta i ett litet rum alla som man spelar med och arrangera låtarna på det sättet som just vi vill ha det. Och sätta tonarter, för att sedan bestämma soloformer, bakgrunder och dynamiker. Och när man är klar med det börja repa in låten. Det är ju bara så jävla roligt! Och speciellt bandet som jag spelar med här närmare bestämt, Erland på trummor, Charlie på Bas och Marcus på gitarr. Dom är alla tre så jävla bra på sina instrument och duktiga på allt som har med musik att göra. Så det var roligt och lätt att jobba med dom, och vi hade alla tre ungefär samma tänk hur vi ville att det skulle vara och vi visste när det lät dåligt så vi var tvungna att spela om, eller kanske såga en låt totalt. 
 
Så att få spela i band, det är något jag saknar från skoltiden, att få göra dett under skoltid var ju verkligen det bästa. Att få betyg i något man älskar att göra, 

Let me give what you need.

 
Tänkte jag skulle  berätta om en till av mina idoler. Detta är då Markus Fagervall som ni kanske kan se. Jag kan bokstavligt talat säga att han var allt jag pratade om i ca två år, och tror ni inte mig fråga bara min familj. 
 
Jag har nog varit på fler än tio av hans konserter, och min far fick köra mig och min lillasyster genom hela norrbotten för att vi ville se honom. Både jag och min lillasyster avgudar honom och hans musik. Hans musik betyder så otroligt mycket för mig. Alla låter som han har, så har jag ett speciellt minne för den. Till exempel Only you. Det var på en konsert i Porjus på fallets dag, och det var första gången som Matilda började gråta på hans konsert. 
 
Och idag så fick jag ett ryck och jag ville verkligen lyssna på honom, för nu förtiden är det inte alls ofta som jag gör det. Kanske en gång varje halvår, och idag var en sån dag, så har legat och lyssnat på honom i typ två timmar nu, och jag blir så glad för jag kan sjuna med i alla låtar, och har ett speciellt minna för alla låtar. 
 
Tänkte visa er en av mina favoriter, vilket är For once, det är hans andra singel som han släppte efter Everything changes vilket som ni kanske vet var vinnarlåten för idol. 
 
 

Jag ger allt, jag ger aldrig någonsin upp.

 
Jag är väl som alla andra personer i världen och byter idoler och förebilder titt som tätt. Men denna kvinna Carola, har alltid varit en av mina idoler. Jag älskar hennes röst, den är det som får mig att må bra när jag är ledsen och får mig att bli glad och vill bara sjunga med. Hennes låtar, har också alltid betytt väldigt mycket för mig. Speciellt låtarna från hennes platta Från nu till evighet hon är nog den enda svenskan jag lyssnar på som sjunger låtar på svenska, eller det är väl klart att jag lyssnar på andra, men hon är den som jag har hållt fast vid. 
 
Jag har sett henne live två gånger, och jävlar vilken power hon har på scen. Hon bjuder verkligen på en show när man ser på henne. 
 
Men jag kan nog faktikst säga att det är hon som fått mig sjunga, eftersom att när jag var liten så spelade mamma ofta hennes låtar. Och jag ville så gärna ha en röst som henne, det kan jag säga att det har jag inte. Men jag jobbar fortfarade på henne. Men just hennes röst älskar jag också. Jag älskar röster som har power. Jag är verkligen inte den som gillar att lyssna på när tjejer sjunger i huvudklang. Det är bröströst som gäller. 
 
Ville bara dela med mig av min största idol. 
 
 
 
 

I am strong.

För några månader sedan, eller det är väl snart ett år sedan kan jag tänka mig. Så gjorde Robin Stjernberg en låt för att stödja BRIS. Det var detta som gjorde att jag fick min idé till mitt Projektarbete. Jag ville göra något som Robin gjorde, och det gjorde jag. Fast ändå inte på samma sätt som honom, han hade bättre fördelar än vad jag hade. Men jag gjorde en konsert, i fördel till BRIS. Jag satte ihop en kväll, men några band och soloartister och vi skrapade ihop några kronor till BRIS. 
 
Anledningen till att jag ville göra detta är väl som många andra har som skänker pengar till BRIS. Jag ville på något sätt bidra till att barn ska få kunna prata av sig med något annan än sina föräldrar eller kuratorerna på skolan. För det är inte alltid man vill det, man vill bara kunna prata med en helt utomstående person, som aldirg kommer få veta ens riktiga namn, träffa en på skolan varje dag, eller ännu värre finnas där hemma hela tiden. 
 
Jag tycker att det BRIS gör är fantastikst och jag vill att de ska kunna hålla sitt företag öppet och kunna hålla på föralltid. Och jag hoppas verkligen att dom kommer att kunna göra det. 
 
Men här har ni låten, som inpirerade mig och garanterat många andra. 
 
 
 
 

Igen.

 
 
Här kommer ett klipp från när jag själv spelar Blue Bossa med mitt lilla Jazzband. Personligen tycker jag om denna version bättre än den andra, bara för att den är lite med chill, jag spelar själv så det låter bättre på nå sätt och jag har ett mycket bättre solo på denna. 
 
Hoppas att ni orkar ta er lite tid att lyssna, och sedan ge lite feedback om vad ni tyckte!

Just be true to who you are.

 

Blue bossa.

 

RSS 2.0