I helgen så var det rephelg med AYJO, OYJO samt NNUS. Troligtvist mitt sista gig med AYJO, det känns tråkigt men samtidigt känns det bra. Jag har väl tyvärr lämnat saxofon biten bakom mig för ett tag. Jag har inte riktigt tiden att spela något mer, jag går inte på något folkis eller högskola. Så någon annan eldsjäl förtjänar min plats som Andra alt i AYJO. Jag kommer sakna det som fan, men när jag väl är där och spelar kan jag inte släppa allt annat som andra kan. Jag pratade med jobbet om olika saker varje paus, jag var oroliga över att det var mycket och jag kunde inte komma och hjälpa till och så. 

 

Det sorliga var att just detta läger var allt så bra. Det kom nya medlemar som jag gillade jätte mycket, vi hade så roliga låtar och jag älskade vår ledare Dicken Hedrenius. Jag spelade till och med ett Solo i AYJO, jag hade lovat mig själv att jag aldrig skulle göra det för jag tyckte inte att jag var varit nog bra, men nu gjorde jag det och de gick jätte bra och det var förjävla roligt. 

 

Men jazzen är en sån grej som jag aldrig kommer att släppa i mitt liv, jag älskar jazzen, jag älskar min saxofon och jag älskar att spela. Jag vet bara inte just nu hur den ska få plats. Dessutom har jag ingen att spela med, eftersom att det inte finns så många som vill spela jazz. aja.