Selmer Super Action 80
Btw, halsbandet ni ser på bilden. Fick jag av min far i examenspresent. Jag älskar det, har alltid på mig det. Som ni ser är det alltså en saxofon i guld, så det var verkligen någon som jag ville ha, men aldrig skulle spara pengar för att köpa. Men nu har jag det, och kommer alltid ha kvar det, och kommer slltid att tänka på min pappa som gav det åt mig. Den är inte bara något som alltid kommer påminna mig om nuet, den jag är nu, som officiellt en av de bästa ungdoms saxofonisterna i Sverige, utan kommer när jag blir äldre att förhoppningsvis minnas alla bra stunder, som min första saxofon lektion, eller min första saxofon, eller min andra. Eller den gången som jag fick stipendium av Kulturskolan i Gällivare. kommer också alltid att minnas den gången Janne ringde och sa att dom ville ha mig i AYJO och jag höll på att riva hela lägenheten. Natten jag aldrig kommer att glömma, är den gången då pappa kom med min alldeles egna Selmer åt mig. Jag älskar min saxofon så himla mycket. och den mest speciella stund vi har haft tillsammans var i Stockholm den 17 mars när vi spelade på konserthuset. Jag kom dit med en jävla attityd om att det inte är någon idè att vi ens spelar för vi kommer att förlora skiten. Men det gjorde vi inte, utan vi vann skiten utan att vi själv inge fattade vad som hände. Utan de ropade upp AYJO åå scen, vi gick upp alla applåderade åt oss, men den enda vi där uppe sa åt varann, vad har vi vunnit egentligen. Vilket sedan visade sig att vara SM GULD.
Natten jag fick min Mr. Selmer
Repet från när jag och Alicia blev utttagna att reprensentera den svenska kvinnliga ungdoms jazzen i Vadsö för ganska precis ett år sedan.Kommentarer
Trackback
