Han, det bästa som har hänt mig. Sen jag har träffat honom har mitt liv varit ett helvete och helt jävla underbart. Vi har dejtat i fem månader varit tillsammans i fyra. Men vi har ändå lyckats gå igenom så jävla mycket tillsammans. Precis innan jag träffade honom beslutade jag mig för att sluta äta Ångestdämpande, Antidepp och sömnmedel. Så att han stod ut med mig i början var ju ett jävla under. Jag har inte sovit, jag har varit grinig och depp af vissa stunder. 

 

Men att ha haft honom vid min sida hela vägen har varit helt underbart och han har stöttat mig på så många sätt utan att han själv har vetat om det tror jag. Men nu känner jag verkligen att jag har landat i mitt liv. Jag var svin rädd att jag var tvungen att säga upp mig på mitt jobb när jag slutade med sömnmedel eftersom att det var dom som gjorde så att jag kunde gå och lägga mig vid åtta på kvällen utan nå problem. Eftersom att jag börjar 05,30 på morgonen. Det har varit lite problem i början vilket resulterade i en sjukskrivning på två veckor. Under dessa två veckor sov jag istortsett INGET. Kan ha varit dom värsta veckorna i mitt liv, men det gick bra. Och nu sover jag som ett litet barn på nätterna. 

 

Efter jul så kommer jag och Arne tillsammans ta ett stort steg i våra liv och nå en milstoplte som heter duga. Vi ska bli samos. Jag är helt ärligt livrädd om hur det ska gå. Men jag vet att det kommer att gå jätte bra. Jag är så kär i denna människa.