I´m rignt over here. Wy can´t you see me?
The lights go on, the music dies. But you don´t see me standing here. I just came to say goodbye.
När en låt verkligen kan säga allt. När jag hörde denna version av låten var jag bara tvungen att göra en cover av den. För jag kan verkigen känna igen mig själv i vartenda ord.
Dödsjävlafuckinhångest.
Dödsångest. Det finns inte alls i mig. Jag har aldrig och kommer nog aldrig att vara rädd för att dö. Dör jag så dör jag. Men nu när jag vet att jag om några timmar sitter på ett flygplan så har jag verkligen dödsångest. Jag hatar att flyga så in i helvetes jobbigt. Jag har fasat denna resa sen vi istortsett bokade den. Jag hatar verkligen att flyga, och det är nog pågrund av mitt fruktansvärda kontrollbehov. Jag måste verkligen ha kontroll över allt.
Imorgon är första dagen sen jag började på Servicebolaget 12/1 som jag inte är på jobbet. Och det känns hemskt! Jag har såååå dåligt samvete över att inte vara där. Bara för att jag vet när jag kommer tillbaka kommer allt att vara annorlunda. Jag kommer ha nya arbetsuppgifter och min kollega jag haft då sen typ februari kommer inte att vara kvar. Känns så sjukt konstigt.
Det finns en stor chans över att jag vänjer mig vid att vakna med dig vid min sida.
Just take a look under that smile.
Depression är en sjukdom som oftast inte syns på utsidan.
Jag skulle verkligen vilja att så många som möjligt läser igenom detta, och verkligen läser vad som står.
OBS! Detta är översatt från Engelska på google translate, så översättningen kanske inte är den bästa.
1. "Ta dig ur det"
Depression är en allvarlig fråga som inte alltid enkelt ta hand. Att få professionell behandling i ett antal modaliteter, inklusive receptbelagda mediciner, terapi och även alternativa behandlingar kan hjälpa, men att säga detta kommer inte att göra något bättre.
2. "Det är inte så illa"
Du vet inte hur illa det är för dem. Den händelse som utlöste depressionen kanske inte verkar betydande på ytan, men depression skulle kunna göra stora skador på insidan när den har slagit rot. Försök att inte underminera eller minimera hur någon känner, om du inte kan förstå vad hon går igenom.
3. "Du är svag"
Sjukdom är inte svaghet. Och projicera en ableist attityd på någon som är lidandet visar en brist på medkänsla och förståelse som bara gör att du verkar svag i karaktären. Även om en person kan känna svag på grund av sin sjukdom, kalla honom så inte kommer att ge honom styrka.
4. "Sluta gnälla"
Shaming en person med en psykisk störning är grym och kan orsaka ytterligare skador. Ja, ständigt förstärka de känslor han vill göra sig av verkar ologiskt och kan vara irriterande, men det kommer från en känsla av hjälplöshet. Som människor, tenderar vi att uttrycka vad vi känner mest. Om han var glada, skulle han uttrycker det i stället.
5. "Jag kom över det"
Det som fungerar för dig kommer inte att fungera för alla. En annan är erfarenhet av depression eller dess anstiftan händelser kan vara helt annorlunda än din. Alla har sin egen anlag, kemiska sammansättning och personliga historia, vilket leder till en unik behandling och läkning planen. Plus, att komma över något betyder inte att du fick igenom det. Du kanske har lagt något bakom dig, men om det inte är helt löst, kan det dyka upp igen och bak sitt fula huvud igen.
6. "Du kommer att bli bra"
Var försiktig med dessa ord. Det kan verka avvisande, likgiltig eller kallt om nämnda på fel sätt. Håll ögonkontakt, le vänligt, och om du är tillräckligt nära med den person, nå ut och ge honom en varm kram och fast klapp på axeln eller ryggen när jag säger detta. Om du tror att han kommer att få igenom detta, låt honom veta att du menar det.
Kom ihåg att hålla dina känslor om livet och alla dess upp- och nedgångar i perspektiv när man behandlar någon med depression. Även om du ser en enkel lösning, kan en deprimerad person se hopplöshet och ingenting i hennes framtid. Håll kommunikationen öppen och obligationerna starka i din andliga och biologiska familj. Detta är den tid din älskade behöver dig mest.
It took so long just to feel alright.
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
And I've learned to live half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are
Running around leaving scars
Collecting your jar of hearts,
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
And I've learned to live half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are
Running around leaving scars
Collecting your jar of hearts,
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
All the things you said running through my head.
Har haft världens sämsta dag idag. Har fan inte haft en sån här dålig dag på länge, känner lite att jag hade lika gärna kunnat stanna i sängen. Dagen började med att jag försov mig. Men hann iaf i tid till jobbet, men fick sminka mig i bilen efter att jag hade varit på facebook. Sen skulle jag och rengöra några kaffemaskiner, när jag väl kommer till Storheden, inser jag att jag fått med mig fel papper, så hade ingen aning om vart jag skulle. Sedan skulle jag leverera kaffe till en kund, så när jag kommer dit så är det ingen där, så höll på att få vända, men tillslut kom det en. Sen när jag väl kom till Facebok igen, så hände massa små fel hela tiden, så jag blev inte klar i tid och fick jobba över idag. Och när jag ska hem, så har jag tömt soporna på firman och när jag ska gå ut med dom, så går hela soppåsen sönder!! Och far över hela golvet. Då kände jag nästan det där att jag sätter mig här och gråter. Men vad hjälper det? Nå ingenting så jag fick hjälp av bästa Mats att städa upp skiten och sen for jag hem. Skulle egentligen på gymmet, men tänkte att om jag åker dit, så kommer jag antagligen krocka på vägen eller skada mig i någon maskinjävel.
Har ju då förövrigt börjat gymma igen. Känner att nu jävlar var det dags. Så tog mig dit tre gånger förra veckan, och hade väl tänkt att gå minst fyra denna vecka iaf. Är taggad som fan och tycker att det är riktigt roligt nu när Jennie har lärt mig lite nya, svin jobbiga med roliga övningar. Så Beach 2015? Nja, får väl se. Men hoppas iaf på en stor förändring till sommaren.
Har dock börat baka igen, tycker att det är jätte roligt, men vafan då har man ju en jävla massa fika i kylen, vilket kanske inte är riktigt lika bra. Men får ta och bjuda över massa folk på fika. Kankse någon gammal kollega som man inte träffar så ofta nå mer. Får väl se.
För jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig.
Imorgon har jag gjort klart min fjärde vecka på det nya jobbet. Vilket betyder att i fyra veckor har Mats på lagret tjatat om en sockerkaka. Klockan är nu 20,34, vilket betyder att jag borde sova, men icket. För just nu ligger det en sockerkaka i min ugn som är klar på typ en tjugo minuter. Ja, jag ger mig alldeles för lätt på saker, men höll mig i fyra veckor iaf.
Idag gjorde jag mina timmar på jobbet. för att sedan springa över till Lokal för att lära en ny tjej att stänga. Det ar riktigt tung dom där sista timmarna, men det är ändå roligt att komma dit ibland. Men det blir riktigt långa dagar när man börjar 06.00.
Imorgon är det äntligen helg! När jag slutar jobbet blir det en storjävla städning i lägenheten, det är behövligt. Jag hatar verkligen när det är stökigt. Men har verkligen inte orkat ta tag i det än. Men det blir imorgon, tror fan det blir byte av gardiner och dukar också. Sen kommer Adina över till mig och vi ska bara ta det lugnt, kolla någon bra film osv.
Men på lördag då blire utgång, med ett gäng studenter faktikst. Jag tycker att det är så kul att gå ut med folk jag inte känner! Älskar verkligen det, för då blire som att man inte behöver bry sig lika mycket på något sätt. Men det kommer nog bli great iaf.
Nä, nu måste jag nog kolla till den där sockerkakan.
Samma himmel som vi tittar på, kan du se att den är lika blå?
Tjolahopp.
Sitter med Joakim och har ätit middag nu för ett litet tag sedan.
Har ju förresten börjat på mitt nya jobb nu. Servivebolaget, jag trivs till tusen och har riktigt roligt och får skratta med mina nya kollegor varje dag. Mina mornar börjar nu 04.30 när jag kliver upp och befinner mig 06.00 på Facebook för att göra iordning allt till dom så att dom klarar sig med fika, godis och dryck under hela dagen. Sedan far jag ut med Victor och rengör en massa kaffemaskiner på olika ställen i stan, för att sedan avsluta min dag på facebook igen.
I veckan så köpte jag mig en tvärflöjt för att få igång mitt spelande igen. Det är tretton år sedan jag rörde en flöjt sist, men det var lite som att cykla så jag visste väl vad jag gjorde. Är lite sugen på att köpa mig en ny saxofon samt en klarinett.
Nu har jag köpt mig en ny dator, samt att jag har en ny kamera. Så nu ska jag verkligen försöka att bli bättre på att blogga. Men vi vet väl alla att det inte kommer att ske, eller bara i några dagar. Men jag vill verkligen kunna ha detta att se tillbaka på när jag blir äldre. Så jag hoppas att detta ska hålla i sig nu.
Nä, så ska väl ta och föra över lite bilder nu, så kanske det blir någon inlägg snart.
70 år sedan mitt öde avgjordes.
Som många av er vet så har vi i veckan firat att det är sjuttio år sedan som man friade de sista personerna ur koncentrationslägrerna under andra världskriget. Och jag säger så här att jag är så glad över att detta skedde, varför kanske några av er undrar. Jo, min pappas mormor Hanna Dimitri var en av fångarna som satt i konsetrations lägret Auschwich. Närmare bestämt "fånge" Z-4517.
Året var 1939 när hon och hennes lillasyster Anita fick se hela hennes familj bli dödade av nazisterna. För att sedan bli tagna till Auschwich. Hanna var då åtta år gammal. Varför blev hon tagen då? Jo, hon var rom, eller mer känd som Zigenare. Hanna visade sig alltid stark för sin lillasyster Anita. Tills en dag när Anita hamnade i det vänstra ledet. Hanna visste mycket väl vad som hände med de som hamnade i det vänstra ledet. Men inte Anita. Det kom fram en soldat till Anita och gav henne en bit tvål samt en liten handduk för att hon skulle få duscha, och efter det skulle hon få en kött bit.
Jag kommer nu att citera en liten bit från boken " Min mor fånge Z-4517". "Efter att jag har duschat skall du och jag Hanna dela på köttbiten. Du får den mindre biten för du Hanna är större än mig. Gud om du finns! Ge mig styrka att inte gråta! Ge mig styrka att le mot henne och lova henne att hon skall få den större biten kött som man lovat henne! Vad säger man till en syster som bara är fem år gammal och bara har några minuter kvar at leva? Talar man om för henne, att dit hon är på väg finns slutet på hennes helvete? Vad hon än kommer att möta, måste vara bättre än detta lidande. Vi gick ut från baracken hand i hand. Jag tänkte att det här är sista gången jag får känna hennes lilla varma hand i min. Jag tryckte den hårt och jag följde min syster till hennes död." - Berith Kalander.
Jag vill inte ens föreställa mig detta som Hanna fick gå igenom med Anita. Jag gråter av bara tanken. När jag var mindre fick jag ofta höra att jag var lik Hanna. Jag personligen kan inte se det. Hanna är min störtsta förebild som någonsin har vandrat på denna jord. Jag fick tyvärr inte chansen att träffa henne då hon gick bort 1992. Men jag är så glad över att hon inte gav upp, utan att hon kämpade in i det sista, och tog sig ut. Vad hade hänt om just Hanna fått gå i det vänstra ledet? Jo, varken jag min syster, min pappa, min farmor eller någon hade funnits idag.
Alltid när jag är i Gällivare åker jag till Hanna och Georgs grav. Och på något sätt känner jag mig så svag när jag går dit. Jag har inte haft det lätt på många sätt. Men det hon har gått igenom i hela sitt liv det får mina svagheter att framstå som ingenting. Men ändå känns det som att hon gjort det mycket bättre än mig. Hon är på riktigt en hjälte. Iallafall min hjälte.
Och där kommer vi lite in på detta igen. Jag kommer alltid att kämpa för att hindra mobbning. Alla är lika värda. Det spelar ingen roll om du är svensk, afrikan, amrikan, lång, kort, smal, tjock, jude, kristen eller zigenare.
Jag är stolt för den jag är, jag är stolt för min familj och jag är stolt över vart jag kommer ifrån.
Vill ni veta mer om Hanna, rekomenderar jag er en bok. Som är riktigt bra, jag har läst den flera gånger och kommer fortsätta att göra det. "Min mor fånge Z-4517" Skriven av Berith Kalander.
What can you do when your good isn't good enaugh
Sometimes I can't stop thinking, do you ever think of me?
You shoot me down. But I won't fall.
Ja, jag jobbar som ett Psyk just nu. Jag har varken fritid eller ork att göra något. Men snart är det över.
Jag tog iaf tag i mitt liv förra veckan och gjorde massa roliga saker fast jag jobbade. Jag tog tag i livet och umgicks med lite arbetskollegor som jag vanligtvist inte brukar vara med. Hanna som är på bilden och Terese min närmsta kollega typ.
Jag och Tess tog och hade lite glöggmys och pratade på om allt möjligt i ett antal timmar. Sånt älskar jag! Att bara kunna sitta och prata med någon i timmar.
Medans jag och Hanna hittade på lite hyss. Vi började med att kolla Frozen, och menade vi kollade pimpade vi till oss och stack på Allstar för att träffa Paow och Smaijl.
Så gick från detta
Till detta på bara typ 40 min.
Sedan i söndags hade vi julmys med jobbet, vart det var lite tävlingar och delades ut lite julklappar. Jag fick då ett presentkort på Bistro Norrland. Och det ser jag verkligen fram emot, har aldrig ätit där och det ska tydligen vara sjukt bra mat.
Just nu ligger jag bara i sängen och ska väl sova snart för att jobba ännu mer imorgon. Dock bara ett kort pass, typ 6 timmar eller något sånt. Sen äre helg!! Ba skoja. Jobbar helgen också. Köpte lite nytt smink och håller på att tok-öva för att kunna sminka mig fint. Det om något är jag sjukt kass på, önskar verkligen att jag kunde bli bättre på det.
En liten test. Helt ok, men inte helt nöjd. Speciellt för att jag inte riktigt fick till ombren på läpparna, dock syntes det bättre i verkligheten.
Sticks and Stones may break my bones.
Hej alla glada! Sorry att jag inte skrivit på ett tag. Men det har varit så himla mycket jobb på senaste tiden, så jag har inte haft orken helt enkelt. Men så kan det ju vara ibland.
Idag har jag då jobbat, och idag är en lite speciell dag. Då det är på pricken en månad tills jag jobbar mitt sista pass på Börje Olssons som heltidsanställd. Känns bra, men ändå lite synd. Så idag har jag börjat lära upp en ny. En av dom då som ska ersätta mig. Känns jävligt konstigt faktiskt. Men detta är väl livet? Det finns väl inte en jävel som jobbar hela livet på samma jobb? Eller?
I fredags så var jag på personalfest med Servicebolaget. Och det var så himla roligt!! Alla var super trevliga och snälla och jag längtar verkligen tills när jag får träffa dom igen! När jag väl var där fick jag se mitt nya KONTOR!!! Som jag dock delar med en annan. Men ändå!! Jag har ett kontor! Ett eget skrivbord och allt sånt! Det om något känns jävligt coolt! Speciellt med min nya mailadress som jag har! Blir helt exalterad av att bara tänka på det! Sååå glad!!
Nä, nu ska jag göra något vettigt! Ha det bra!
Nu är det jul, här i mitt hus.
Har äntligen börjar julpynta. Är helt färdig i köket. Så nu är det endast rummet kvar då. Vet inte riktigt hur jag ska göra det här, men det ska väl gå och lösa på något sätt, typ nya gardiner och så.
Igår var det onsdag och idag var jag ledig. Vilket slutade med att jag, Calle och Jocke drog på en onsdagsjanne på Studentkrogen Stuk igår. Och fy vad jag hade roligt! Träffade massa roliga människor och satt och pratade med folk typ hela kvällen om allt från musik till tatueringar.
Idag mådde man väl inte lika bra. Men det var ändå värt det.
Det jävlart fulaste och pinsammaste idag då. Jag bakis och jävlig ligger i sängen och kollar på tv. Och det ringer på dörren, tror då att det var mamma som tidigare varit hos mig, så jag tar på mig morgonrocken och går och öppnar dörren. När jag då öppnar dörren så står där en svin snygg kille från diös som skulle laga min duschkabin. Just My luck!
Nä, nu blir det att sova sig lite. Många planer imorgon. Jobb några timmar, kaffe med Pia och efter det blir det julfest med Servicebolaget! Ska alltså få träffa mina nya kollegor för första gången och det känns så jävla roligt!
Nej.
Nej. Jag kommer aldrig i mitt liv att kunna förlåta dig.
Idag skulle aldrig önska någon annan det här.
Långt in i garderoben finns skräckminnen som jag aldrig kommer att glömma.
You bleed just to know you're alive.
Idag ringde klockan 04.45 och 05.50 åkte jag iväg till mitt nya jobb på Facebook. Och jag känner verkligen att det här jobbet passar mig perfekt! Jag längtar som tusan. Men ändå kommer det att bli så himla tråkigt att lämna dom jag jobbar med nu. Eftersom att vi har blivit så bra vänner också. Men dom finns ju kvar, och man kommer ju att kunna träffas efter jobbet och så.
Efter Facebook så var jag på bos. Jobbade där till 19.30. När jag kom hem blev det direkt att börja städa. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag. Men nu är det så jävla städat och fint som det kan bli, och det är perfekt för imorgon ska jag åka med mamma till Storheden och handla julgrejer! Ska ju alltså få julpynta min egen lägenhet för första gången! Känns så jävla bra.
Don't let them see.
Kommer nyss hem från Joakim. Efter ett litet tag kom även Renée, har typ nyss lärt känna henne, men det är iaf en super härlig tjej. Om det är något jag gör så är det att jag älskar att träffa nya människor, jag tycker att det är då jävla roligt, och speciellt om man känner att man klickar med varann och kan hålla en bra konversation osv.
Imorgon är det jobb som gäller igen. Har varit jävligt skönt att få vara ledig idag. Inte för att jag egentligen har gjort något viktigt. Men sånt kan behövas ibland.
Smärta!
Sitter hemma hos Jocke som håller på och för chokladfondue till oss, som lite plåster på såren över smärtan jag varit med om idag. Ville verkligen börja gråta idag. Men snart är det över.
Igår så vare massa jävla tomtar på jobbet, ca 30 st. Och då insåg jag att jag är fan rädd för dom.
Nä, dags att vara lite social med folket nu.
Crazy in love.
Igår då hade vi personalfest på smedjan. Och det var så jävla roligt. Jag älskar verkligen Bos gänget, och därför känns det verkligen synd att lämna dom.
Och ja, nu är jag redo att skriva ut detta på bloggen. Eftersom att bomben nu är släppt för dom jag jobbar med. Jag har fått ett nytt jobb. Jag är från och med 12 januari anställd på Servicebolaget och jag kommer att vara ansvarig för Facebook. Jag kommer att berätta mer senare.
Festen hölls på mitt nuvarande jobb Lokal. Och eftersom att vi bestämmer där, tyckte vi att servar helt ok att gå in och dansa och ta selfies i diskrummet.
Jag drog även med mig finaste Agnes dit.
Och ja, man kan säga att vi på bos tog över dansgolvet. Varför? Jo, vi var flest och yngst!
Hur hade dagarna varit utan er? Jo, tråkiga!
Jag kommer att sakna er så.
