Detta är en fråga som jag fick av en gammal lärare som jag träffade idag. Jag hade personligen inte denna lärare, men hon arbetade på skolan som jag gick på i klass 6-8 innan de lade ner den. "Jag minns att du inte hade det så bra tidigare" så sa hon. Att jag mådde dåligt när jag var yngre är ingen hemlighet. Många vet det, många vet inte alls det. Jag anser att dom som vet det har förtjänat att veta det, nu skriver jag ju ut det här. Men detta är längesedan. Det allra bästa med att hon ställde den frågan, var svaret som jag fick ge tillbaka. Idag mår jag bra, bättre än bra. Jag har ett arbete som jag älskar att gå till på morgonen, jag har vänner som älskar mig och tycker om mig för den jag är och den jag har varit. Jag står på mina egna ben och ingen annans. Jag klarade av att gå ut skolan, fast det fanns en tidpunkt där när jag inte trodde att jag skulle göra det. Men idag mår jag bra och det var så skönt att få säga det till henne. Och det som verkligen rörde mig var att hon kom ihåg. Hon kommer ihåg lilla fjortonåriga jag, som hade allt med ändå ingenting. Hon kommer ihåg att jag inte alltid mådde bra, och idag så brydde hon sig nog mycket för att fråga. Det är respekt. 

 

Pågrund av detta, har jag mitt Veni Vidi Vici, Jag kom, jag såg, jag segrade. Och så känner jag. Jag känner att jag har segrat. Jag har vunnit allt som faktikst betyder någonting.