Forgive and forget. Det är ett av de mest omtalade och mest hörda ordspråken. Men hur lätt är det egentligen? och hur länge kan man gå på forgive and forget? Hur långt i ett förhållande till ens respektive eller vän ska man kunna gå i detta? Man säger att äkta kärlek övervinner allt. Men hur långt ska man kunna gå i kärlek? Är det okej att ljuga, är det okej att vara elak, är det okej att inte ställa upp?

 

Jag personligen går inte efter forgive and forget. Jag går efter ge och ta i ett förhållande (nu när jag säger förhållande menar jag till en pojkvän/flickvän med också vänner). Förhållanden är inte alltid rättivsa. Och det ska dom inte vara heller, man ska kunna ge och ta i ett förhållande. Man anser att man ska alltid kunna finnas där för någon i ett förhållande. Man ska alltid ge, men man ska också kunna ta. Man ska kunna fråga sin vän, kan du snälla ställa upp för mig nu. Man ger och tar alltid på olika sätt, man kan ge på det sättet att man ger tröst och stöd, man kan ge på det sättet att man kan bjuda med sin bästa vän på fika eller en bio. Man kan ge på det sättet att vara den som kommer med positiv energi. Man kan ta på det sättet att man låter personer göra detta, man kan ta på det sättet att man är en energikrävnade person, man kan ta på det sättet att man frågar kan du göra detta för mig. 

 

I ett förhållande ska man också kunna säga det man vill och tycker. Man ska kunna säga till en vän att nu tycker jag att du gör fel. Det här med att nä nu är jag arg på dig, nu tänker jag aldrig mer vara med dig och jag tänker snacka en jävla massa skit bakom din rygg. Det är fel, då har det aldrig varit vänskap. Man ska i ett förhållande kunna reda ut saker. Annars är det inte värt.